Familjen Wiklund köpte sin första gemensamma lägenhet för två år sedan. Nu ser de till att amortera 5.000 kronor varje månad, eftersom boräntorna är så pass låga.
– Amorteringen är en form av sparande för oss, säger Caroline Wiklund.
Caroline Wiklund och hennes man Jimmy Wiklund köpte sin första gemensamma lägenhet för drygt två år sedan, i maj 2007. Vid tillfället var finanskrisen ett okänt begrepp och aktiviteten på Stockholms bostadsmarknad var febril.
– Vi hade tittat på lägenheter ett par månader och budgivningarna var galna. Många lägenheter såldes för över 50.000 kronor per kvadratmeter, berättar Caroline.
Till mäklarnas förvåning blev det ingen budgivning på den lägenhet Caroline och Jimmy hade spanat in. För lite drygt 3 miljoner köpte de en 3,5:a i Hammarby sjöstad i Stockholm.
Caroline hade gjort en vinst på försäljningen av sin gamla lägenhet som bidrog till att få ner belåningsgraden, så paret behövde bara ta ett amorteringsfritt bottenlån för bostaden.
Ändå sköt boendekostnaderna i höjden i samband med Riksbankens räntehöjningar. I början av september 2008 höjde Riksbanken räntan till 4,75 procent och de rörliga boräntorna kröp upp mot 6 procent.
– Det blev aldrig någon krissituation för vår del. Men våra boendekostnader steg till uppemot 20.000 kronor per månad under hösten 2008, säger Caroline Wiklund.
Trots att paret Wiklund bara har ett bottenlån har de alltid haft som ambition att få ner sin skuldsättningsgrad. I dag när räntan är låg, ser de till att amortera 5.000 kronor i månaden.
– Det känns vettigt att amortera på bolånet, särskilt när man har så pass stora lån och inte vet när räntan stiger, säger Caroline.
Men planen är inte att bli skuldfri. Caroline Wiklund tror att unga hushåll har en mer tolerant inställning till skulder än äldre generationer.
– Vi har ingen ambition eller möjlighet att helt amortera bort lånet. Däremot ska vi alltid amortera, så länge vi har det ekonomiska utrymmet. Det är stor skillnad på att ha ett lån på 2 eller 3 miljoner, säger hon.