Beskedet från Volvo Personvagnar, där var fjärde anställd nu är varslad eller redan har fått gå, slog ner som en chock. Om så många eller ännu fler tvingas bort, får det svåra konsekvenser. Även omgivningen påverkas, givetvis Göteborg och Västsverige - men också hela Sverige.
Offentliga insatser behövs för att stödja människor som drabbas, liksom för att underlätta omställning i regionen. Följderna blir särskilt allvarliga där arbetslösheten biter sig fast och nya jobb saknas.
Däremot kan det inte vara någon uppgift för staten att lösa problemen vid Volvo Personvagnar. Ansvaret ligger på ägaren, den amerikanska biljätten Ford. De strategiska besluten fattas i Detroit, oavsett vad vi tycker i Sverige.
Denna fjärrstyrning försvårar situationen, särskilt som Ford är tyngt av förluster på många håll. Men detta är inget som ändras genom att man pytsar in svenska skattebetalares pengar. Att subventionera nya bilmodeller vid Volvo Personvagnar skulle vara meningslöst, för att inte säga skadligt.
Strukturförändringar är ofta smärtsamma, men kan i längden ändå inte förhindras. Om det inte går att driva personbilstillverkning i Sverige som hittills, måste man acceptera det - även om Volvobilen ofta ses som en svensk nationalsymbol. I stället för att försöka bromsa, gäller det att skapa nytt.
Sverige har tidigare gett upp sin varvsindustri, liksom konfektions- och skoindustrin. Skogsföretagen genomgår stora förändringar som minskar deras personalbehov. De traditionella industrijobben blir färre, när nysatsningarna görs i låglöneländer eller nära de stora exportmarknaderna.
Men förändringen har också betytt förnyelse, där andra verksamheter getts utrymme att växa. Resurserna kommer till effektivare användning och Sverige har blivit ett rikare land. På arbetsmarknaden finns förvisso en hel del olösta problem, men sysselsättningen är i dag betydligt högre än på länge.
Nu står Sverige, liksom stora delar av världen, inför svåra tider. Finanskrisen och lågkonjunkturen är högst kännbara, men har ännu inte slagit fullt igenom i ekonomin. Därför måste man räkna med att 2009 blir ett ovanligt dåligt år, med många företagskriser och åtskilliga jobb som försvinner.
Vad som händer i Volvo Personvagnar behöver därför ses i ett större perspektiv, det blir betydligt fler företag som tvingas dra ner och där följderna kan uppfattas som brutala. Kraven på offentliga insatser kommer att öka kraftigt, även om det vanligen inte rör sig om så stora arbetsplatser eller om lika många människor.
Ändå ser det ut som om Sverige skulle råka mindre illa ut än många jämförbara länder. Internationella valutafonden, IMF, har just kommit med en ny prognos för världsekonomin, där man försöker fånga upp följderna av den förvärrade finanskrisen. Man spår att det under nästa år blir nolltillväxt och snabbt stigande arbetslöshet i både USA och euroländerna, liksom i Storbritannien.
För Sverige anses utsikterna bättre än på de flesta håll. Årets svenska BNP-ökning, som beräknas till 1,2 procent, är visserligen blygsam. Än så länge är det åtskilliga andra länder som klarar sig litet bättre.
Nästa år väntas det dock bli tvärstopp nästan överallt, med den svenska ekonomin som ett positivt undantag. BNP-ökningen på 1,4 procent, som IMF väntar under 2009, hade i ett annat sammanhang framstått som medioker. Men nu visar den i stället att Sverige kan klara krisen bättre än många andra (se grafiken).
En prognos säger självfallet inte bestämt vad som kommer att hända, särskilt som osäkerheten nu är ovanligt stor. IMF pekar på den svenska bostadsmarknaden, där priserna tidigare steg kraftigt och nu i gengäld är på väg nedåt. Denna brist på stabilitet uppvägs dock delvis av att Sverige har ett starkt utgångsläge, med stora överskott i de offentliga finanserna och gentemot omvärlden.
Kris behöver därför inte betyda katastrof, även om närmaste tiden blir besvärlig. Vid tidigare kriser har Sverige kommit ut starkare efteråt. Så blir det nog den här gången också.