”Den värsta månaden hade jag bara sju kronor att handla för, men som tur var fick jag matlådor av en kompis”, säger Suzanne Malmgren som levde på socialbidrag i tre år.
Nu i november var den sista månaden som riksnormen för försörjningsstöd styrde tillvaron för Suzanne Malmgren i Karlstad. Då fick hon klartecken till sjukersättning från Försäkringskassan.
– Jag har inte lidit av de här åren med socialbidrag eftersom jag aldrig har varit intresserad av att hålla på och handla kläder och annat och mitt största nöje är att titta på tv, men det har varit tufft. Som när min dotter har önskat sig tacos till fredagskvällen och jag i stället fått bjuda på stuvade makaroner. Eller när hon haft kompisar med sig hem och jag inte har haft mat som räcker till dem.
Suzanne Malmgren räddades många gånger av butikens ”pensionärslådor” där hon hittade bröd, korv och andra livsmedel nedsatta till halva priset eftersom de var nära utgångsdatum.
– Jag har jagat kronor och extrapris och blivit duktig på att göra linssoppa. Tyvärr blev min diabetes lidande av den här mathållningen. Som tur är har jag haft fantastiska människor runt mig. Utan dem vet jag inte hur det hade gått.
Avbetalning har varit en annan räddningsplanka. När trosbeståndet var helt utslitet hittade hon trosor till halva priset på Ellos, och dem betalade hon sedan av under några månader.
Suzanne Malmgren tycker att de kreditföretag som hon har haft skulder hos har varit smidiga med att ge anstånd emellanåt eller att minska månadsbeloppet som skulle betalas. Hon hade ständigt en oro för att hamna hos kronofogden, men lyckades undvika det.
– De underbaraste jag mött under den här tiden var de som hjälpte mig på socialtjänsten. Jag hade hört så många skräckhistorier, men de var så vänliga och förklarade noga vad normen innebar och vilka gränser som fanns.
Är det rimligt att leva på riksnormen för försörjningsstöd?
Suzanne Malmgren tänker efter en stund.
– Det är tufft, väldigt tufft, framför allt om man som jag har flera kroniska sjukdomar. Om man inte har skulder och bara betalar hyran och bara det absolut nödvändigaste så kanske normen är en rimlig nivå. Men jag är glad att jag har lagt det bakom mig. I dag har jag sällan tryck över bröstet av oro för att jag inte ska ha några pengar.