Sverige är i dag ett av Europas mest avreglerade järnvägsländer och om en månad införs total avreglering. Då ska vilket bolag som helst få söka om att köra på alla järnvägslinjer.

Den ökande konkurrensen har inneburit att den svenska järnvägen räknas som Europas mest kostnadseffektiva per tågkilometer. Men prispressen kostar.

DN:s genomgång av privatiseringen och avregleringen av regionala och nationella tåglinjer sedan 90-talet visar på en rad stora problem.

Den utlovade privata konkurrensen har dessutom inneburit att statskontrollerade utländska tågbolag, som danska DSB First och franska Veolia, tagit över trafik från statliga SJ.

Enligt Bo-Lennart Nelldal, professor i tågtrafikplanering på KTH, har tågavregleringen inte alltid fungerat.

– Den småskaliga trafiken har man lyckats göra effektivare. Men den storskaliga visar sig vara svår att ta över. De här företagen var inte riktigt beredda på vad som händer när man tog över en sådan komplex trafik, säger han.

Ett viktigt område är det bristande underhållet av tåg och spår.

– De här frågorna har ramlat mellan stolarna i och med avregleringen. Man har ofta glömt vad som händer i extrema situationer med snöskottning och evakuering av tåg. Avreglering behöver inte vara fel, men den måste göras på rätt sätt, säger Nelldal.

Inför nästa steg i avregleringen, den 1 oktober, ser han risk för brist på kapacitet.

– Det är väldigt trångt på spåren och mycket svårt att få tåglägen. Det är nästan omöjligt att öka trafiken i högtrafik och på de linjer där det är kommersiellt intressant, säger han.

En risk är att de privata bolagen enbart lägger anbud på de mest lönsamma linjerna medan SJ och de regionala operatörerna får ta hand om resten.

– Konsekvensen kan bli att SJ drar in tåg på mindre lönsamma linjer som de inte är tvungna att köra. Då blir det inte mycket trafik kvar, säger Bo-Lennart Nelldal.