Sveriges Radios Ekoredaktion avslöjade på tisdagen att Sverige genom myndigheten FOI hjälpt Saudiarabien med förberedelserna för att starta en vapenfabrik. Pieter Wezeman på fredsforskningsinstitutet Sipri är bara delvis överraskad av uppgifterna.

– Tittar man i avtalet som Sverige och Saudiarabien slöt 2005 så ingår det helt klart att hjälpa saudierna att sätta upp vapenproduktion. Man använder inte just de orden, det talas om utbyte av teknologi och så vidare, men det är det som menas, säger Pieter Wezeman till DN.se.

– Sverige fullföljer egentligen bara sina åtaganden enligt avtalet.

Wezeman, som har vapenhandel i Mellanöstern som ett specialområde, syftar på ett avtal som kom till under Göran Perssons socialdemokratiska regering 2005, då Leni Björklund var försvarsminister. I sina kommentarer till Ekots avslöjande har både statsminister Reinfeldt och försvarsminister Tolgfors hänvisat till överenskommelsen.

För att förstå varför Sverige ingått en så pass kontroversiell uppgörelse med diktaturen Saudiarabien ska man enligt Wezeman se till de ekonomiska intressena.

– Saudiarabien är en stor kund, man investerar mellan 40 och 45 miljarder dollar per år i sin militär. Kan den svenska vapenindustrin få en liten bit av den kakan så är det förstås intressant, säger Wezeman.

Den saudiska regimen använder oljepengarna till att rusta upp sin krigsmakt i rask takt. Räknat per capita kan landet vara nummer ett i världen när det gäller militära utgifter, enligt Pieter Wezeman.

Enligt honom är det svenska avtalet inte på något sätt unikt. Flera andra länder, exempelvis Tyskland och Storbritannien, gör stora vapenaffärer med Saudiarabien. I Tyskland hade man förra året en liknande debatt som den som nu blossat upp i Sverige, när det framkom att ett tyskt bolag bidragit till en saudisk vapenfabrik.

Den saudiska upprustningen är mycket målmedveten, enligt Pieter Wezeman. Målet är att på egen hand kunna slå tillbaka alla tänkbara angripare. Viktigast är att vara överlägsen Iran som uppfattas som det största hotet.

Men den saudiska regimen rustar även mot inre fiender, menar Wezeman.

– Man kalkylerar till exempel med risken för att uppror i Irak eller Yemen spiller över till Saudiarabien.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP), som har tillsynsansvaret för svensk vapenexport, har framhållit att Sverige bara försett saudierna med vapen som kan användas mot angrepp utifrån. Pieter Wezeman menar att vi vet för lite för att kunna bedöma den saken. Han efterlyser mer transparens om den svenska debatten ska kunna bli konstruktiv.

– När det sägs att vi exporterar antitankmissiler, vilken sort menar man då? Är det Bill-missilerna, som verkligen är specifikt avsedda att användas mot pansarfordon? Eller det AT4 som finns i versioner gjorda för att riktas mot människor?

Samma frågetecken finns enligt Wezeman kring exporten till Saudiarabien av Saabs flygplansburna övervakningssystem Erieye.

– Är det en version som kan användas för signalspaning, alltså till att tjuvlyssna på kommunikation? Det talas om att Erieye ska användas mot terrorister. Då måste man också fråga sig vilka den saudiska regimen ser som terrorister, säger Sipri-forskaren.

– Ska Erieye användas för att upptäcka invasionsstyrkor som landstiger på en strand? Eller mot folksamlingar som demonstrerar?

Först när frågor av denna typ får svar kan man starta en verklig diskussion, menar Pieter Wezemann på Sipri.