I en artikel på DN Debatt i måndagens DN varnar Sven-Erik Österberg de fyra storbankerna för att de kan förlora kunder eftersom de inte har konkurrenskraftiga räntor. "Vi vet att det finns aktörer som erbjuder sparräntor på mellan 3 och 4 procent", skriver han.

Men den som vill flytta sin sparpengar för att få så hög ränta blir besviken. Det finns visserligen fyra kreditmarknadsinstitut som har kunder som får räntor på den nivån men alla fyra har insättningsstopp.

Svea Ekonomi, AK Spar och Allmänna Kapital tar inte emot några pengar alls. Custodia tar bara emot nya insättningar i samma takt som gamla sparare tar ut sina pengar.

Det enda sparande utan bindningstid DN kunnat hitta som marknadsförs i Sverige och ger 4 procents ränta är Akelius Bahamasbaserade "Kontantkonto".

I marknadsföringen får kunderna veta att bolaget inte lämnar kontrolluppgifter till skattemyndigheten och att det är upp till var och en att redovisa förmögenhet och avkastning i sin deklaration. Något som inte finansdepartementet borde se som en fördel.

Kreditmarknadsinstitutens insättningsstopp klargör att det är svårt att få dubbla räntan och samtidigt få sätta in hur mycket pengar som helst. Men rusningen visar också att svenskarnas sparkapital är rörligt om villkoren är tillräckligt bra.

När det gäller lönekonton är situationen en helt annan.

De fyra storbankerna, Handelsbanken, Föreningssparbanken, Nordea och SEB, ger ingen ränta alls. Den högsta ränta som går att få på ett lönekonto hos uppstickarbankerna är 1,5 procent.

På uppstickarbankernas pluskonto finns också att avgifterna för vanliga tjänster ofta är gratis och eller billigare än hos storbankerna.

Men det är uppenbarligen inte tillräckligt för att motivera den ansträngning som krävs för att byta bank.