Antalet bedrägerier med hjälp av stulna identiteter fortsätter att öka snabbt. En majoritet av svenskarna saknar det som skulle kunna sätta stopp för många av bedragarna: en säker brevlåda med lås.
– Många lägger ner stora summor på larm och säkerhetsanordningar, samtidigt som deras brevlådor är helt obevakade, säger Anna Bülow, enhetschef för Upplysningscentralens konsumenttjänster.
Upplysningscentralen, UC, är det bolag som har störst del av personupplysningar i Sverige. Under senare år har de fått in en kraftig ökning av anmälningar om identitetsstölder. Första kvartalet 2006 kom 160 anmälningar. Samma kvartal i år kom 1 151 anmälningar. Ökningen är störst i de tre storstadslänen, där Malmö har högst andel anmälningar.
Bedragarnas metoder kan variera. En vanlig metod är att utse ett lämpligt offer och beställa ett nytt bankkort i dennes namn. Offret har ofta en hyfsad och välskött ekonomi eftersom det då blir enklare att göra affärer i personens namn.
När handlingarna med kort och pinkod sedan kommer hem till personen vittjar bedragarna brevlådan före ägaren. Sedan använder bedragarna kortet för att under en kort tid handla mycket dyra kapitalvaror. På någon dag kan de ha köpt varor för flera hundra tusen kronor. När faktura dimper ner hos den som fått sin identitet utnyttjad har bedragarna för länge sedan försvunnit med bytet.
Andra metoder är att ta sms-lån eller starta ett mobilabonnemang i någon annans namn.
Metoden är förhållandevis enkel ur brottslingens synvinkel. Delvis beror det på att många inte tänker så noga på att skydda sig.
En ny enkätundersökning av Stöldskyddsföreningen visar att sex av tio personer har olåsta brevlådor eller lådor där det går att komma åt posten utifrån.
Undersökningen visar också att nästan en fjärdedel av de tillfrågade, 24 procent, inte har kontrollerat vem som har begärt kreditupplysning på dem.
När bedrägerierna är genomförda kan det vara mycket svårt att finna förbrytarna. Ofta har de fått ett långt försprång och är svåra för polisen att finna.
– Det är ofta komplicerat att utreda de här brotten. Korten är ansökta i någon annans identitet. Ibland har det gått så lång tid att övervakningsbilder från butikerna har hunnit raderas. Även om övervakningsbilderna finns kvar så måste vi också kunna svara på vem som är på bilden.
Det säger Gabriella Hennig, utredare och gruppchef på bedrägerirotel nord hos polisen i Stockholm.
Bedragarna har ofta gjort sina beställningar på nätet, men Gabriella Hennig berättar att det sällan ger något att leta efter ip-adresser.
– De har ofta använt andras datorer, så vi gör nästan aldrig ip-spårningar.
Stöldskyddsföreningens undersökning visar också att många tror att de själva inte kommer att drabbas när bedragarna har slagit till. Fyra av tio tror att det går på hemförsäkringen, vilket är fel. Försäkringarna täcker inte bedrägerier.
– Det är ganska många som förlitar sig på att det kommer att lösa sig. Men många gånger blir det problem, till exempel när de själva behöver låna pengar nästa gång, säger Pia Lindström på Stöldskyddsföreningen.
I flera fall går bankerna in och betalar. Men egentligen har de inte någon skyldighet att göra det. Om en kund har varit oförsiktig med sitt kort och sina koder så kan han få stå för kostnaden själv.