Direktörerna i storbolagen har varit samstämmiga i sitt mantra de senaste veckorna: vi ser ännu inget avbräck i efterfrågan. Orderböckerna är välfyllda, produktionen går på högvarv och det anställs ingenjörer, montörer, ekonomer och alla andra som behövs för att hålla i gång företagsmaskineriet.
På andra sidan står finansminister Anders Borg och hans gelikar som förklarar att bankerna har det besvärligt och att skuldkrisen både kan bli långvarig och tillta.
I dessa splittrade tider finns en bransch som gnuggar händerna: bemanningsföretagen. De står för den flexibilitet som oroliga företagsledare efterfrågar.
Eftersom inget företag vill uppleva den hemska hösten 2008 igen, med kraftiga vinstfall och massuppsägningar, hyr bolagen i ökad utsträckning in tillfällig och dyrare personal för att klara produktionen. Det här är den stora intäkten som bemanningsbranschen lever på.
En annan är själva anställningsprocessen. När Volvo Personvagnar ska tillsvidareanställa tusen ingenjörer får i det här fallet Manpower sköta rekryteringen.
En tredje intäktskälla är de så kallade omställningsprogrammen. När ett företag säger upp anställda vill man snarast möjligt ha ut dessa personer från arbetsplatsen. Mot ersättning och genom avtal med Arbetsförmedlingen fixar bemanningsföretagen rådgivning och utbildning för de arbetssökande.
Nu är det inte så enkelt att bemanningsföretagen därmed alltid kan göra bra affärer, oavsett konjunktur. Omställningsprogrammen är bara en liten del av deras verksamhet.
Tvärtom märker bemanningsbranschen snabbast av en konjunkturnedgång. Det är kontrakten med den inhyrda personalen och med konsulterna som sägs upp först när företagen ska hålla igen.
Ett exempel är återigen Volvo Personvagnar, som häromveckan beslutade att inte öka produktionen i höst. De 600 personer, som Volvo i slutet av maj räknade med att hyra in, har blivit 250 färre.
Men när sedan konjunkturen vänder upp, ligger bemanningsbolagen bra till igen. För bolagscheferna är rädda för att bygga upp en ”fast kostnadsmassa” som det heter. Bakom orden flexibel kostnadsmassa döljer sig önskan att enkelt kunna säga upp och anställa personal.
Därför har bemanningsbranschen aldrig sjunkit lika varaktigt djupt i en lågkonjunktur som många andra branscher. Den har i stället fungerat som dansen jenka: två hopp fram, ett hopp tillbaka.
Uthyrningsföretagen har expanderat snabbt de senaste tio åren, men fortfarande arbetar bara omkring 1,7 procent av den svenska arbetskraften inom de här bolagen, enligt branschorganisationen Bemanningsföretagen. I andra europeiska länder, där branschen funnits betydligt längre, är andelen runt 3 procent.
I Sverige sågs bolagen under 90-talet som frifräsare som kringgick arbetsmarknadslagarna. Numera är bemanningsbranschen en accepterad del av näringslivet. Men även om bolagen i sig är seriösa ifrågasätts de fortfarande utifrån hur deras kunder använder dem.
Det är självfallet utmanande när en montör som blev uppsagd våren 2009 får tillbaka exakt samma jobb ett år senare, men nu med ett uthyrningsföretag som arbetsgivare. Därför fortsätter bemanningsfrågan att vara het för de fackliga organisationerna och vid de kommande, stora avtalsrörelserna.
När branschen gjorde sitt intåg i Sverige spåddes att anställningsnivån snabbt skulle nå Europasnittet, men de prognoserna har inte infriats. Branschen tog visserligen ett rejält kliv framåt efter senaste lågkonjunkturen, framför allt bland de stora industriföretagen som skiftat från fast anställda till inhyrda. Men det krävs en ny, rejäl strukturomvandling för att den snabba förändringen ska upprepas.
Blir scenariot snarare en gradvis avmattning av konjunkturen, som de flesta bedömare nu räknar med, blir tillväxten i uthyrningsföretagen också svagare.
Dessutom finns en viktig skillnad gentemot kontinenten – de svenska bemanningsföretagen förmedlar inte särskilt många okvalificerade jobb. I andra länder är det just dessa tjänster som företagen lagt ut på bemanningsbolag.