Nerverna är på helspänn timmarna innan EU:s ledare flyger till Bryssel igen för nya toppmöten sent på onsdagen. Finansmarknaderna darrade därför till när beskedet kom på tisdagen att finansministrarna ställer in det förberedande möte som skulle ha hållits för att klara ut kniviga frågor i sista minuten före EU-ledarnas ankomst.

Tvivlen på om EU klarar att sy ihop ett paket i tid får näring i ett brev som Jacek Rostowski, finansminister i EU:s nuvarande ordförandeland Polen, skrivit till Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker. Av brevet, som Financial Times läst, framgår att Rostowski tvivlar på att ett fullödigt paket kommer att vara klart till onsdagen och att han vill skjuta på finansministermötet ett eller ett par dagar.

Men det finns också andra skäl till investerarnas oro.

Till exempel ser det allt besvärligare ut för Italiens premiärminister Silvio Berlusconi att hålla ihop sin regering. Han har fått i läxa av EU-ledarna att presentera en trovärdig plan på hur han ska få ordning på landets finanser till onsdagens toppmöte. Oron är stor att Greklands problem kan sprida sig och att det då är Italien som står på tur med sin statsskuld på runt 1 900 miljarder euro — 120 procent av BNP.

På tisdagskvällen kom dock besked från ledaren för koalitionspartiet Lega Nord, Umberto Bossi, om att en överenskommelse nåtts med Berlusconi i pensionsfrågan.

– Vi lyckades till slut hitta ett sätt. Nu får vi se hur EU tar emot det, sade Bossi till journalister i Rom.

Tidigare under dagen rapporterade den franska tidningen Le Monde att tjänstemän från euroländerna redan arbetar på en plan där krisfonden EFSF ska gå in och stödköpa italienska obligationer för att trycka ner räntorna. Det görs i dag motvilligt av den Europeiska centralbanken (ECB), som helst vill slippa den uppgiften.

Det krispaket som euroländerna försöker att enas om måste bland annat ge svar på hur EFSF ska få mer klös, hur stora skuldlättnader Grekland ska få och hur mycket av dem som bankerna ska stå för. Dessutom måste man ha en plan klar för hur man ska rädda de banker som riskerar falla när de tvingas ta förluster på grekiska statspapper.

Till exempel går förhandlingarna med bankerna segt. Euroländerna, med Tyskland i spetsen, tycker att bankerna ska ge skuldlättnader på 60 procent, vilket bankerna anser är orealistiskt.