Enligt en genomgång som DN Ekonomi gjort kostade New Deal för åren 1933 till 1938 33 miljarder dollar. Det motsvarar 545 miljarder dollar i dagens penningvärde. Utslaget på fem år hamnar man på en ungefärlig summa av 10 procent av dåtidens BNP.

Dagens insatser beräknas kosta 12 procent av BNP för 2009, bara i år. Det innebär 1.708 miljarder dollar.

I den summan finns inte centralbankens räddningsinsatser för de finansiella institutionerna (bail-outs). De räknas nämligen inte med i budgeten.

Kostnaden för dessa så kallade bail-outs är i dag uppe i 300 miljarder dollar. Det är svårt att veta hur mycket av de pengarna som banken kommer att få tillbaka.
Den finansiella och ekonomiska krisen som världen upplever i dag beskrivs som historisk av ekonomerna. Aldrig tidigare ska en nedgång ha gått så fort, blivit så kraftig och spridd. Paralleller dras med den stora depressionen på 30-talet.

Barack Obama själv refererar ofta till New Deal och depressionen. Det är högst troligt att hans administration och dess föregångare sneglar på de historiska programmen.
Då, liksom nu, låg fokus på att skapa arbetstillfällen för att sparka i gång konsumtionen och att stabilisera utlåningen. Även Barack Obamas administration har nya arbetstillfällen som ett fungerande finansiellt system som mål.

Både krisen i dag och den stora depressionen föregicks av stora skulduppbyggnader och kraftiga tillgångsbubblor som sedan ledde till stora förluster i banksektorn när boomen var över.

Men det finns också avgörande skillnader.

– Under depressionen bedrevs finans- och penningpolitik i fel riktning. Man höjde räntorna och drog åt svångremmen i budgeten. Den här gången agerar politikerna rätt med stimulerande åtgärder i ett tidigare skede, säger Roger Josefsson som är chefsanalytiker på Danske Bank.

Det var först 1933, när depressionen pågått i flera år, som Franklin D Roosevelt lanserade sitt jätteprogram New Deal.