Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Nitlott att ansvara för statliga bolag

Vattenfalls huvudkontor i Solna.
Vattenfalls huvudkontor i Solna. Foto: Pontus Lundahl/TT

Ministrar solar sig gärna i bolagens glans, men flyr när det börjar regna småspik. Politiker förstår inte näringslivet.

Tysklands förbundsdag frågade förra veckan ut förbundskansler Angela Merkel om Volkswagens fusk med dieselavgaser. Hon sa sig inte ha vetat något om utsläppsfusket förrän det rullades upp i medierna hösten 2015.

Men då samma undersökningsutskott frågade ut chefen för Kaliforniens miljömyndighet Mary Nichols framkom det att Merkel kritiserat Kaliforniens stränga regler för avgasutsläpp då hon år 2010 träffade delstatens dåvarande guvernör Arnold Schwarzenegger.

Det behöver inte nödvändigtvis betyda att hon visste något om myglet. Politiker brukar stötta landets ”egna” företag. Och Tysklands bilindustri är stor.

Talande är att europeiska politiker – till skillnad från amerikanska myndigheter – hittills inte tvingat Volkswagen att köpa tillbaka manipulerade bilar. Ska vi gissa att det beror på att världens största biltillverkare är just europeisk?

Även den tidigare svenska näringsministern Annie Lööf (C) har fått kritik. Sommaren 2012 skrev EU:s tidigare industrikommissionär Antonio Tajani ett brev till henne och andra ministrar inom EU om misstänkt manipulation med bilars utsläpp, enligt Svenska Dagbladet. Annie Lööf agerade inte, trots att Centern har en miljöprofil.

Men för att återgå till Merkels lobbying hos Schwarzenegger så är svenska politiker lika goda kålsupare när det gäller att hjälpa svenska bolag utomlands.

Näringsminister Mikael Damberg (S) kuskar ofta runt med företagsdelegationer. I dag, måndag, åker han till Colombia ”för att bland annat diskutera handels- och innovationssamarbeten”.

Politiker av alla möjliga schatteringar har en i det närmaste osviklig förmåga att krama statliga företag offentligt när solen skiner, men två sina händer så fort det börjar regna småspik. 

I november var han i Rodrigo Dutertes Filippinerna, samtidigt som försvarskoncernen Saab öppnade kontor i huvudstaden Manila.

Vilken kulör regeringspartierna har brukar inte spela någon roll i detta avseende. De jobbar alla för att svenska företag ska få order utomlands, även när det handlar om vapenförsäljning.

I EU har svenska politiker lobbat hårt för saker som är förmånliga för svenska storägare, som systemet med A- och B-aktier.

När det gäller de statliga, eller delstatliga, bolagen syns politiker gärna med dem här hemma.

Till exempel fick helstatliga Vattenfall år 2006 flytta en presskonferens om vindkraft för att den dåvarande näringsministern Thomas Östros (S) skulle kunna vara med. Allt för att Östros skulle få glänsa i miljöhänseende.

Då Maud Olofsson (C) var näringsminister klev hon med ett stort leende upp på podiet i statliga Postens huvudkontor när sammanslagningen med den danska posten till Postnord aviserades.

Nu när affären har visat sig vara urdålig för Sverige hänvisar hon frågor till Postens dåvarande ordförande Marianne Nivert.

Och då det gällde Vattenfalls katastrofala köp av det holländska kraftbolaget Nuon vägrade Maud Olofsson, som var näringsminister då köpet skedde, att komma till riksdagens konstitutionsutskott för att svara på frågor.

Beträffande den floppartade börsintroduktionen av statliga Telia har dåvarande näringsminister Björn Rosengren (S) sagt att det kanske var hans livs största politiska misstag att försöka göra Teliaaktien till folkaktie.

Politiker av alla möjliga schatteringar har en i det närmaste osviklig förmåga att krama statliga företag offentligt när solen skiner, men två sina händer så fort det börjar regna småspik.

Politikerna och näringslivstopparna talar helt enkelt inte samma språk. Politikerna har svårt att förstå vad som driver näringslivet och vilka risker som finns medan näringslivshöjdarna tycker att det är komplicerat att hänga med i den politiska logiken.

Politik handlar nämligen i mycket om att synas. Syns du så finns du. Så även de gånger ministrar förstått att det finns framtida risker i en affär med ett statligt bolag så väljer de ofta att ta åt sig äran på scenen när avtalet presenteras.

De statliga företagen var en gång i tiden viktiga. De slog ner telestolpar, lade järnvägsräls och dämde upp älvar. Nu är logiken med statligt ägande inte lika tydlig.

I stället är det rätt uppenbart att den minister som har ansvar för den statliga portföljen av bolag har dragit nitlotten. Just nu är det Mikael Damberg.

3 andra ord i veckan
  1. Löfven. Statsministern vill inte vittna till förmån för Brasiliens tidigare president Lula da Silva i muträttegången som rör försäljningen av Jas Gripen-plan till landet.
  2. Postnord. Begär 3 miljarder kronor av ägarna på grund av stora problem i den danska delen av det statliga bolaget.
  3. USA. Fler nya jobb än väntat, högre sysselsättningsgrad och lägre arbetslöshet. Den amerikanska centralbankschefen Janet Yellens väntade räntehöjning ser allt säkrare ut.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.