Börsbolagens ledningar får ofta alldeles för bra betalt. Mest sticker Investor och närstående bolag ut. Möjligen kan den heta bonusdebatten och lågkonjunkturen bidra till att stoppa trenden med ständigt kraftiga lönelyft.
Under de senaste veckornas många avslöjanden om höga bonusar har mörka skuggor fallit på de flata styrelser som beviljat sina verkställande direktörer alltför generösa villkor. Ett vanligt argument är att de värsta avarterna hittar man i företag utan synliga ägare. Två exempel som ofta nämns är Eniro och Swedish Match, där såväl ledning som styrelse får riktigt bra betalt och där ägarna är svenska och utländska fonder som förvaltar andras sparpengar.
På Stockholmsbörsen finns tre stabila ägargrupperingar runt Industrivärden, Investor och Kinnevik. Investmentbolagens lönsamhet och börskurs beror till stor del på hur det går för deras portföljbolag. Ledningarna för de investmentbolagen har därmed stort inflytande för hur ersättningarna ser ut i portföljbolagen. I Kinneviks fall finns dessutom en stark personlig ägare i bakgrunden, familjen Stenbeck, som likt Lundberg, Schörling och Douglas har investerat den egna förmögenheten i sina bolag.
Alla de tre investmentbolagen gillar att jobba med rörliga ersättningar, trots det ständiga ifrågasättandet från omgivningen (inklusive forskningsvärlden) om det alls är vettigt att ha det på högsta chefsnivå. För 2008 fick dock Industrivärdens vd Anders Nyrén och Kinneviks vd Mia Brunell Livfors ingen bonus och därmed sänktes deras totala ersättning. Investors vd Börje Ekholm behöll en stor del av sin.
En aktieägare kan å andra sidan vara mer nöjd med Börje Ekholms insats än de andras, sett till kursutvecklingen. Det kan tilläggas att aktieägarna i Lundbergföretagen hade ungefär samma kursutveckling som aktieägarna i Investor hade. Fredrik Lundberg är känd för att vara återhållsam med ersättningarna i sina dotterbolag.
När det gäller vd:s insats i styrelserna resonerar investmentbolagen olika. Industrivärdens vd Anders Nyrén får inte behålla sina arvoden från portföljbolagens styrelser. Det ses som en del av vd-jobbet att sitta där. Hans kolleger på Kinnevik och Investor, Mia Brunell Livfors och Börje Ekholm, får däremot behålla sina. Det motiveras med att de tar på sig ett stort personligt ansvar med sina styrelseplatser.
Särskilt för Börje Ekholm ger det en hel del extra i lönekuvertet. Han sitter nämligen i den välbetalda Ericssonstyrelsen samt i Husqvarna. De ger honom drygt en miljon om året.
I Investors årsredovisning står att "erhållna styrelsearvoden beaktas av Investor när den anställdes totala kompensation fastställs". En stilla undran är vilken lön Börje Ekholm hade haft om han inte fått arvodena. Han fick nämligen en ersättning på hela 18,7 miljoner kronor för 2008. Investor har en mer generös inställning till arvoden än vad andra investmentbolag har.
Ordförande Jacob Wallenberg plockar till exempel ut över 2 miljoner kronor för sitt jobb medan ordförandena i Industrivärden och Kinnevik, Tom Hedelius respektive Cristina Stenbeck, arvoderas med 1,2 respektive 1,1 miljon kronor.
Investor har också en stående ersättning till Peter Wallenberg, som var ordförande på 1980- och 90-talen. För 2008 uppgick den till drygt 15 miljoner kronor. Det märkliga är att utbetalningen är en pension, trots att Peter Wallenberg aldrig var anställd i bolaget.
Tveklöst har Peter Wallenbergs kontaktnät i Sverige och utomlands varit till stor nytta för Investor, men då ska han få och ha fått betalt för det genom åren, inte ha en ständig pensionsutbetalning nu.
Vid årsskiftet hade Investor reserverat ytterligare 113 miljoner kronor i pension till Peter Wallenberg. När han går bort upphör utbetalningarna.
Generellt gäller ändå att nivån på Börje Ekholms och många andras ersättningar är orimligt hög. Lönerna och konstruktionen av dem måste ha en legitimitet hos övriga aktieägare och i omvärlden. År efter år har ersättningarna rusat i väg för de högsta cheferna på ett sätt som få har någon som helst förståelse för. Kanske, kanske kan lågkonjunktur och bonusdebatt leda till ett, åtminstone tillfälligt, stopp för den trenden.