Både Europeiska centralbanken och de internationella finansmarknaderna väntar otåligt på leverans från politikerna.
Och bara några veckor efter helgerna är det tänkt att EU-ledarna ska mötas på nytt för att visa att de är på väg att lösa skuldkrisen.
Det här har EU-ledarna hittills kommit överens om: Enligt den nya ”finanspakten ska EU-länderna skriva in i sin lagstiftning att de ska hålla sina budgetar i balans med högst 0,5 procent av BNP i underskott, utom vid allvarliga lågkonjunkturer.
EU-domstolen ska kontrollera att länderna inför lagen.
Ett euroland som enligt EU-kommissionen har för stora underskott i statsfinanserna kan nära nog automatiskt placeras i en process som kan leda till mångmiljardböter.
Det krävs kvalificerad majoritet bland övriga länder mot kommissionen för att stoppa detta.
EU:s räddningsfonder, EFSF och ESM, ska tillsammans få en utlåningskapacitet på 500 miljarder euro och kunna användas för att stödköpa statspapper i utsatta euroländer och kunna stödja krisbanker.
De skärpta kraven på privata långivare vid framtida nedskrivningar av statsskulder mjukas upp.
Euroländernas finansministrar har gjort upp om fördelningen av de 150 miljarder euro som ska lånas ut till Internationella valutafonden, IMF, för att kunna stötta räddningsfonderna.
Det här återstår att lösa och måste vara klart till nästa EU-toppmöte: Storbritannien lade in sitt veto och kan därför säga nej till att de nya kraven på euroländerna genomförs inom EU.
Övriga icke-euroländer som Sverige har inbjudits att delta i finanspakten, men det är oklart om det också innebär att de åläggs att följa den nya skärpta kontrollen. I utkastet till juridisk text som de 27 länderna nu förhandlar om sägs att det enbart gäller euroländer.
Vetorätten i EU:s räddningsfond, ESM, ska tas bort. Men Finlands riksdag anser att det strider mot landets grundlag.
Den nya finanspakten ska träda i kraft så snart nio euroländer godkänt den. Men det är oklart om gäller juridiskt innan samtliga sagt ja. Flera partier i Irland kräver folkomröstning.
De tio icke-euroländerna är uppmanade att bidra med 50 miljarder euro i lån via IMF utöver de 150 från euroländerna. EU hoppas att dessa lån ska få omvärlden att ställa upp med minst lika mycket för att få en ”brandvägg” på uppåt 1.000 miljarder.
De nya regeringarna i Spanien och Italien ska visa att de kan genomföra ekonomiska program som radikalt minskar underskotten.