Sämre tider betyder att statsbudgeten blir magrare. Det ska finansminister Anders Borg förklara när han i dag presenterar regeringens budgetförslag. Reformutrymmet har krympt, men det finns ändå plats för något så onödigt som sänkt restaurangmoms.
Någon överraskning kan möjligen finnas kvar, trots att regeringens utspel om den kommande budgeten har varit många under de senaste veckorna. En sammanräkning av de reformförslag som har släppts på förhand pekar mot ökade statliga utgifter – eller minskade inkomster – till en summa runt elva miljarder kronor under 2012.
Men hittills är redovisningen så otydlig att detta kan vara en överskattning. Regeringen blåser gärna upp siffrorna genom att ge en utgiftsram för tre fyra år framåt, med tyngdpunkt mot slutet av perioden.
Vid Harpsundsmötet för drygt tre veckor sedan talade Anders Borg om ett krympt reformutrymme som stannar på mellan 10 och 15 miljarder kronor. Samtidigt sade han att fördelningen inom utrymmet måste bli annorlunda än tidigare avsett. Troligen finns nu några miljarder kronor reserverade för tillfälliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder inför uppkommande behov.
Reformerna i budgeten bestäms ändå till stor del av vad en minoritetsregering kan räkna med stöd för i riksdagen. Det är annars svårt att hitta starka skäl för att sänkt restaurangmoms – som miljöpartiet väntas rösta för – skulle vara bland det mest angelägna. Men regeringen låter denna skattesänkning på drygt fem miljarder kronor ta nästan halva reformutrymmet i anspråk, trots att man inte kan räkna med att effekten blir många fler jobb.
Ansvar och försiktighet blir ledorden i Anders Borgs presentation. Han kommer att varna för ännu sämre ekonomiska utsikter än i den nedtonande prognosen från Harpsundsmötet. Ett huvudtema är behovet av buffertar inför den förvärrade internationella skuldkris som snart kan vara över oss.
Finansministerns budskap understryks av att de offentliga finanserna, liksom även statens budget, balanserar runt nollstrecket. Han kan därför enkelt hävda att ytterligare reformer skulle medföra underskott, som måste finansieras genom upplåning.
Särskilt exakt är dock inte beräkningen av reformutrymmet. Statens skatteinkomster är mycket svåra att uppskatta på förhand, vilket gör att prognoserna brukar hamna fel. Detta gäller i synnerhet nu, när den ekonomiska utvecklingen är ovanligt skakig och det finns risk för nya bakslag i konjunkturen. Ekonomistyrningsverket beräknade nyligen att nolltillväxt i svenska ekonomin under 2012 skulle betyda att det offentliga sparandet försämras med 30 miljarder kronor. I så fall försvinner regeringens hela reformutrymme, utöver vad som behövs för brandkårsutryckningar.
I efterhand kan det visa sig att även försiktige Anders Borg var alldeles för optimistisk. Men Sveriges starka utgångsläge betyder att vi har en fallhöjd som gör att offentliga underskott borde vara hanterliga. Det är långt till en svensk skuldkris, vilket ger oss ett handlingsutrymme som många andra länder saknar.