EU-toppmötet spelar en avgörande roll för eurosamarbetets framtid. Mycket står på spel, eftersom ett ­fiasko kan stjälpa vad som hittills har byggts upp. I förlängningen hotas även EU, som riskerar att splittras i olika grupperingar av länder.

Med den dagordning som har gjorts upp mellan Angela Merkel och Nicolas Sarkozy gäller EU-toppmötet främst hur man ska sätta upp regler som hindrar uppkomst av nya kriser. Det kan vara nog så viktigt, men ger ingen lösning på dagens problem. Där står euroländernas ledare mer eller mindre tomhänta, i brist på tillgängliga resurser.

I bästa fall kan ett lyckat EU-toppmöte ingjuta förtroende hos allmänheten och på finansmarknaderna. Detta kunde bidra till att trycka ner marknadsräntorna. Men faran är överhängande att det i stället uppstår besvikelse över att mötet inte förmådde åstadkomma mer.

Detta beror på att eurosamarbetet än så länge saknar en gemensam finanspolitik (som gäller skatter och och statens budget). Däremot finns en fungerande penningpolitik (som gäller beslut om räntor) som sköts av Europeiska centralbanken, ECB, utanför politikernas inflytande. Det kommer att märkas i dag, torsdag, då ECB väntas sänka sin styrränta från 1,25 procent till 1,0 procent för att stimulera ekonomin i euroområdet.

Sänkning av styrräntan räcker dock inte långt i nuvarande ansträngda situation. Men ECB kan utöka sina köp av obligationer från krisdrabbade euroländer och därmed även driva ner deras marknadsräntor. Frågan är nu om man också kan ta steget längre och bidra till mer omfattande krislösningar.

ECB:s nye ordförande Mario Draghi verkar inte helt ovillig. Till det som diskuteras hör att ECB kunde låna ut pengar till Internationella valutafonden, IMF, som i sin tur kan stötta nödställda länder. Signaler om sådant skulle behövas redan nu, före EU-toppmötet.