Det är torsdag i den lilla bruksorten Hofors i Gävleborgs län. Arbetsförmedlingen som ligger mitt emot Systembolaget på en tvärgata i centrum är öppen två dagar i veckan, måndagar och torsdagar.
19-årige Niklas Björklund sitter i en av stolarna i väntrummet. Han tog studenten från elektrikerprogrammet i våras och har varit arbetslös sedan dess.
– Jag hade praktik under våren på Ovako och tidigare har de flesta blivit kvar där men nu fanns det inget jobb över huvud taget, säger han.
Ungdomsarbetslösheten ökade kraftigt i Hofors under vintern, då finanskrisen slog hårt mot ortens största arbetsgivare, stålföretaget Ovako. 80 fast anställda varslades och alla vikariat drogs in.
Även verkstadskoncernen Sandvik i grannkommunen Sandviken lade ett stort varsel.
När de stora industrierna inte längre kunde erbjuda jobb stängdes arbetsmarknaden för ungdomarna som var de första som fick gå.
I dag har den lilla bruksorten högst ungdomsarbetslöshet i hela landet och var fjärde person mellan 18 och 24 år saknar arbete. Trots att den värsta varselvågen har lagt sig skriver nya ungdomar in sig varje vecka på arbetsförmedlingen, enligt chefen för arbetsförmedlingen i Hofors och Sandviken, Charlotte Humling.
Majoriteten av ungdomarna saknar a-kassa och många får vända sig till socialtjänsten för att klara sig ekonomiskt. Kostnaden för försörjningsstöden har skjutit i höjden i kommunen och beräknas landa på nio miljoner i stället för sex miljoner, som det budgeterades för
i höstas.
På Centrum för arbete, CFA, som sorterar under socialnämnden försöker man dämpa effekterna av arbetslösheten. Alla ungdomar som söker socialbidrag skrivs in i ett projekt där de bland annat får träffa en coach. 71 personer har varit inskrivna i projektet sedan det startade i februari, av dem har 9 personer fått arbete.
– Chansen att få ett arbete här är nästan noll. Det gäller att utbilda sig eller att söka sig härifrån, säger Ove Hamrén som leder projektet i Hofors.
Karin Landström är 20 år och mamma till Lukas som är 2 år. Hon har varit arbetslös sedan i vintras och lever på socialbidrag. Trots att hon söker alla jobb som hon skulle kunna få har ingen hört av sig.
– Det känns inte kul. Hade jag fått chansen att visa vad jag går för hade det varit en annan sak, om de inte bara tittade på ett papper, säger hon.
Karin Landström drömmer om att bli brandman men vill inte flytta från Hofors för att utbilda sig. Lukas pappa bor på orten och det är nära till mor- och farföräldrarna.
– Jag söker inte bara jobb i Hofors, jag har inget emot att pendla men jag vill inte flytta, säger hon.
På stan är det liv och rörelse, där märks arbetslösheten inte av. Inne i centrumets galleria sitter folk och fikar på Hanssons kafé. Utanför passerar människor med matvarukassar i händerna på väg till sin bil på den stora parkeringen.
Mattias Pettersson och Dennis Bergkvist kommer gående nedför den lilla tvärgatan där arbetsförmedlingen och Systembolaget ligger. De är ute och fördriver tiden på stan. Båda är 20 år och ingen av dem har ett jobb.
– Vi försöker få tiden att gå, det börjar bli tråkigt att inte ha något jobb, säger Dennis Bergkvist.
– Nu ska vi hem och spela poker, det är den enda inkomst man har nu, säger Mattias Pettersson.