De har sin bostadsrätt i innerstan som de försvarar med näbbar och klor. De biter på naglarna medan de följer räntans upp- och nedgångar. "Homo bostadsrätt" har blivit stans vanligaste art. Men överlever den lågkonjunkturen?
Just nu är oron kompakt bland Stockholms innerstads allt fler och ofta privilegierade bostadsrättsägare, för priserna sjunker och ingen vet med hur mycket. Men snart blir det köpläge igen, var så säker.
Därför kan det vara på sin plats att undersöka vad som händer när nästan alla bor i bostadsrätt i innerstaden. Den nya arten Homo bostadsrätt, bostadsrättsmänniskan, har vuxit sig allt starkare. Hon som i första hand engagerar sig i sin bostad, sitt område och när den ständiga förhoppningen att lägenheten ska stiga i värde så mycket som möjligt.
- Javisst, det är intressant att studera vad samma sorts lägenheter som den egna säljs för, man har ju plötsligt en egendom att ta hand om. När man träffar likasinnade pratar man bostadsrätt eller om de "torpare" som fortfarande bor kvar i husen. De som inte hade råd att köpa och hyr av sina bostadsrättsägande grannar, säger Henry Montgomery, professor i psykologi vid Stockholms universitet, som själv bor i bostadsrätt i Uppsala.
Homo bostadsrätt tycker att Ernst Kirchsteiger borde bli programchef på SVT. Denne händige man vet till och med hur man får en etta med en timmes resavstånd till innerstaden att stiga i värde, och bostadsrättsägarnas identitet är intimt kopplad till lägenhetens värde.
- Att vara bostadsrättsägare är lite fint och det kan ge vissa självförtroende. Fast om räntan går upp och lägenhetspriset ned kan identiteten i stället bli orolig och skör, säger Henry Montgomery.
Vad händer med innerstaden om alla kommer från samma ekonomiska skikt? Om ungdomar, studenter, mindre välavlönande och äldre inte har råd att bo där?
De komplicerade frågorna har Anders Wilhelmson, arkitekt och professor i arkitektur vid KTH, funderat på:
- Det kanske är roligt för dem som vill bo med sina gelikar, men från ett samhällsperspektiv är det olyckligt att en kulturell, massmedial och ekonomisk elit tar över innerstaden. Det är viktigt att det är blandat med olika sorters människor och att huvudstaden som är ett maktcentrum reflekterar Sveriges hela befolkning. Det är ytterst en demokratifråga.
Men Homo bostadsrätt kan bli en stark maktfaktor i staden. För ett år sedan protesterade de boende runt Odenplan mot den planerade underjordiska gallerian genom att hänga ut röda tygstycken från fönstren.
Tänk dig i stället en inflytelserik och talför grupp bostadsrättsägare som vill inhägna en park eller ta bort bänkarna längs en allé därför att det är för mycket spring på kvällarna? Omöjligt?
- De som bor i staden säger att de vill ha en blandad stad, men det är nästan bara ord. I verkligheten vill de ha ett kontrollerat och homogent stadsliv, förklarar Wilhelmson, som också varnar för att marknadshyror tvingar bort "vanliga" människor.
Småstadskänslan i storstaden är vad som verkar vara önskvärt, med mysiga fik och så lite handel på det - för att konsumera sig till en storstadsidentitet.
Men denna identitet ska vara snarlik de andras identitet, för nästan ingen vill sticka ut. Precis som i småstaden.
Gentrifiering, det vill säga när gamla arbetarstadsdelar får nya dyra hus och exklusiva butiker och caféer, är ett globalt fenomen. Några exempel är Lower East Side i New York, Barnsbury i London, Södermalm i Stockholm och Haga i Göteborg. En del städer, som Liverpool, har till exempel infört hyresreglering för att försöka stävja en liknande utveckling.
Dagens Nyheter berättade i måndags att det blivit allt svårare att sälja dyra bostadsrätter och att den prisvärda hyresrätten kan få en renässans. Och vem vet, till nästa högkonjunktur kanske Homo hyresrätt tar revansch.