Det har sagts åtskilliga gånger att dagens globala ekonomiska nedgång är den djupaste sedan depressionen på 1930-talet. Nu finns också siffror som visar en skrämmande likhet mellan dessa två kriser. De amerikanska ekonomerna Barry Eichengreen och Kevin O’Rourke har jämfört och visat att det är mycket som överensstämmer.
Senaste året har världens industriproduktion fallit ungefär lika dramatiskt som när 1930-talsdepressionen inleddes (se grafiken). Aktiemarknaderna har rasat ännu mer, även jämfört med börs-kraschen på Wall Street i oktober 1929. Även den globala handeln har denna gång minskat snabbare.
En sådan jämförelse med vad som hände för runt 80 år sedan blir inte helt rättvisande. I dag är allt i ekonomin så mycket större och så många fler delar av världen finns inblandade.
Snabbheten är en helt annan, vilket gör att kriser sprider sig på mycket kortare tid.
Varje enskilt land behöver inte vara lika hårt drabbat nu som på 1930-talet, exempelvis USA som hade det värre den gången. Sverige klarade sig relativt lindrigt undan depressionen – här ligger det närmare till hands att jämföra med 1990-talskrisen, Då var raset i ekonomin inte lika brant, men pågick desto längre.
Ändå finns det skäl att som Barry Eichengreen och Kevin O’Rourke undra om världen har gått in i en ny depression. Nedgången har nu pågått i ungefär ett år, medan det vid 1930-talsdepressionen dröjde tre år tills vändningen kom. Det kan i så fall betyda att vi har mycket elände kvar framför oss.
Slutsatsen behöver dock inte bli så dyster. Historiskt sett har djupa finanskriser visserligen brukat leda till långvarig nedgång i ekonomin, men denna gång kan hela förloppet bli hastigare - även i motsatt riktning.
Globaliseringen påskyndade spridningen av krisen, men betyder rimligtvis också att fler länder rycks med vid en vändning uppåt. Hittills är det främst från Kina, och i viss mån USA, som det har kommit gynnsamma tecken. Europa släpar efter, delvis beroende på att krisen inleddes senare på denna sida om Atlanten.
I Sverige märks dock flera ljustecken. Mest handlar det om mer positiva förväntningar, som kommer till uttryck i börsuppgången och de stigande bostadspriserna. Men ny statistik pekar nu också mot att industrins orderingång kan vara på väg att vända uppåt från ett verkligt bottenläge.
Om världen ser annorlunda ut i dag än på 1930-talet så gäller det också den ekonomiska politiken. Numera är centralbanker och regeringar mycket mer aktiva och vet hur de ska undvika allvarliga misstag. Styrräntorna har sänkts till rekordlåga nivåer och de offentliga underskotten tillåts växa, vilket dämpar nedgången och kan påskynda en återhämtning.
Slaget är dock ännu långt ifrån vunnet trots att centralbankerna och regeringarna har utnyttjat det mesta av sina möjligheter och inte kan göra så mycket mer. Styrräntorna kommer allt närmare noll, senast genom Europeiska centralbankens sänkning til 1,0 procent. De statliga budgetunderskotten har i flera länder, till exempel USA och Storbritannien, växt till en storlek som blir svårhanterlig.
För Sveriges del kan botten på konjunkturnedgången snart vara nådd medan vändningen uppåt ligger längre bort. Det finns också risker för bakslag: stigande arbetslöshet kan få hushållen att dra ner sin konsumtion, stora kreditförluster i Baltikum kan tvinga bankerna att strama åt utlåningen till svenska företag.
Hos oss har Riksbanken och regeringen begränsat utrymme kvar, som det ändå gäller att utnyttja. Reporäntan kan bli ännu lägre, även om tonvikten allt mer måste läggas på insatser för att hålla ner de långa marknadsräntorna. Statens budgetunderskott kan tillåtas bli något större om pengarna används att hålla efterfrågan uppe och hejda uppgången i arbetslösheten.
Krisen är global och drabbar alla förr eller senare. Men den behöver inte bli en 1930-talsdepression i repris, om världen styrs klokare i dag. När det slutligen vänder så har Sverige goda möjligheter att komma relativt väl ut även den här gången.