Krönika.
Att hjälpa småföretag ligger högt upp på regeringens lista. Men vallöftet om det efterlängtade riskkapitalavdraget – som ska styra privata pengar till småbolagen – ser ut att brytas.
Tre utredningar om hur investeringar i onoterade företag ska kunna underlättas har tidigare lagts fram under olika regeringar.
Den nu sittande regeringen har inte varit sämre, utan tillsatte en egen utredning för att utreda frågan. Under våren avslutade utredaren Leif Gäverth sitt arbete och remissvaren samlades in.
Men finansdepartementet är inte i närheten av att kunna formulera en proposition till riksdagen. Därmed ser utredningen ut att gå samma öde till mötes som de tidigare, som förpassats till byrålådan.
Förklaringen är att riskkapitalavdrag i praktiken är svåra att förverkliga. Frågan kräver att skattelagstiftningen ändras. Minskade intäkter för att stimulera investeringar i onoterade bolag måste kompenseras av ökande intäkter från ett annat område.
Men en ny skattelagstiftning måste också vara vattentät, så att den inte utnyttjas i andra syften.
Leif Gäverths förslag erbjuder till exempel i sin nuvarande form alltför stora möjligheter till missbruk och risken för statliga skatteförluster är betydande. Att täta hålen är komplicerat, men inte omöjligt.
Trots behovet är frågan om riskkapitalavdrag inte direkt prioriterad just nu bland de styrande politikerna. Annat anses viktigare, som ordförandeskap, krisåtgärder och valupptakt. På finansdepartementet, som behandlar frågan, är resurserna därför små att utveckla utredningen till ett färdigt lagförslag om riskkapitalavdrag.
Regeringen har redan genomfört en mängd åtgärder för att stödja företagen. Breda stimulanser och skattelättnader ska öka tillgången på jobb.
Men problemet med riskkapitalförsörjningen till nystartade företag kvarstår, ett problem som bara vuxit de senaste åren. Att regeringen inte lyckas ta till vara möjligheten att ge en extra vitamininjektion till företagandets vagga är minst sagt olyckligt.
Detta av flera skäl:
- Nära en fjärdedel av de nystartade bolagen med färre än 50 anställda vill ta in riskkapital för att växa genom investeringar och genom att anställa. Dagens nystartade företag kan bli morgondagens stora arbetsgivare och utgör därmed en bas för svensk framtida ekonomisk utveckling.
- Sverige tappar konkurrenskraft. Sverige är ett av de få länderna i OECD som inte har något system för att styra privata pengar till företag för att öka tillgången på riskkapital. I Frankrike och England uppmuntras privatpersoner att spara i tillväxtföretag genom skattelättnader. Också i Danmark och Norge finns liknande system.
- Bristen på privat riskkapital till företag som befinner sig i en utvecklingsfas kan leda till att flera hundratals miljoner kronor från EU fryser inne. Statliga Almi har fått en halv miljard i riskkapital från EU:s strukturfond. Kravet är att Almi genom sina nystartade riskkapitalbolag saminvesterar med privat riskkapital, som är en bristvara i dag. Risken är stor att oanvända pengar skickas tillbaka till EU inom fem år.
- Att använda pensionspengar till riskkapitalinvesteringar, som Sjätte AP Fonden hittills gjort, är direkt oansvarigt. Inte ens de etablerade proffsen, riskkapitalbolagen, investerar i bolag som befinner sig i tidiga faser utan att ha ett långt perspektiv på sin avkastning. Därför är det bra att Sjätte AP Fondens investeringsmandat ses över. Men konsekvensen blir att ytterligare riskvilligt kapital försvinner från den svenska marknaden.
Mer riskkapital måste till för att säkra framtida arbetstillfällen. Finansminister Anders Borg borde därför prioritera frågan att göra det mer attraktivt för privatpersoner och bolag att investera i de mer riskfyllda faserna i ett företags livscykel.