Kina har snabbt blivit världens största bilmarknad. Sedan i vintras är det här som de flesta nya personbilarna säljs, inte längre i USA. Den kämpande industrin riktar därför blickarna hit samt till Indien, nästa stora marknad men där tillväxten är långsammare.
Det är också i Kina som lösningen för Saab och Volvo på något sätt måste hittas om märkena ska ha en chans att överleva. För att nå lönsamhet i denna kostnadskrävande bransch måste även premiummärken tillverkas i tillräckligt stora upplagor.
Av de 27 företag som till en början visade intresse för Saab var väldigt många kinesiska, enligt uppgift till DN Ekonomi. Det är egentligen självklart. Här får de chansen att öka sina kunskaper om produktutveckling och processteknik.
Men att vara intresserade och till och med besöka Trollhättan är en annan sak än att lägga ett bud. Det är nästintill osannolikt att ett kinesiskt bolag självt skulle köpa Saab. Kinesiska företag gör inte sådana riskfyllda förvärv. De tar sig hellre in på marknader av egen kraft – jämför till exempel med telekomindustrin.
Att Fiat anmält sitt intresse ska å sin sida ses i ljuset av att den relativt nya koncernchefen Sergio Marchionne gärna klår sina europeiska rivaler PSA (Peugeot-Citroën), Renault och Volkswagen. Då är det Opel som är i blickfånget liksom GM:s Latinamerikaverksamhet.
Saab är en av de skuldtyngda delarna som Fiat packar in i ett slags ”subprimepaket”.
Men vilken revansch det vore för italienskt näringsliv att bara Toyota är större i bilvärlden!
Bakom viljan finns emellertid en ekonomisk realitet som inte går att bortse från. Fiat behöver finansiellt stöd utifrån. Låt oss därför leka med tanken att italienare och kineser gör gemensam sak och köper GM. Vad händer med Saab? Ja, antingen försöker man lansera märket i Asien och få tillräckliga volymer. Eller troligare, man tar kunnandet och tekniken och bygger in det i ett befintligt kinesiskt bilmärke för att höja kvaliteten. Kina har nämligen redan för många märken och företag, anser de styrande.
I de riktlinjer för fordonsindustrin som Kina presenterade 2004 (den förra kom 1994) slås fast att landets bilindustri behöver konsolideras. Och det staten beslutar genomförs, även om det tar lång tid.
Hur man än vänder och vrider på frågan ser framtiden för märket Saab mörk ut. Hur mörk får vi veta om två veckor, när GM måste presentera en lösning för amerikanska kongressen eller söka konkursskydd.
Volvo har ett betydligt bättre läge. Ford är ensamt av de tre stora att hittills inte behöva förlita sig på garantier från amerikanska staten. Man har i stället bett sina ägare om pengar, allt för att behålla handlingsfriheten.
Enligt en av DN Ekonomis källor har Ford tidigare försökt sälja Volvo till kinesiska intressenter, utan att nå en överenskommelse. En av de stora svårigheterna är att bli överens om ett pris. Ford kommer aldrig att få de 50 miljarder som man en gång köpte Volvo för, vilket nog ledningen inser. Men om det blir halva priset är en öppen fråga. Det beror på vilka antaganden som görs om försäljningen framöver och vilka statliga stöd som kan räknas in. De handlar om allt från skrotningspremier till direktutbetalningar från Europeiska investeringsbanken.
I bakgrunden finns även AB Volvo (lastbilar med mera) som intressent. Varumärket Volvo ägs gemensamt av Ford och AB Volvo. Uppgifter till DN Ekonomi tyder på att lastbilstillverkaren inte motsätter sig att ett kinesiskt företag släpps in i den ägarkretsen.
Det som gynnar Volvos personbilsförsäljning i Kina kan ju lyfta även de tyngre fordonen. Till skillnad från okända Saab är nämligen Volvo ett aktat varumärke där. AB Volvo ska till och med vara villigt att gå in med en liten ägarandel i ett nytt Volvo PV för att visa sitt långsiktiga intresse.
Stalltipset denna måndag blir därför: varumärket Saab överlever inte, Volvo blir kvar hos Ford, möjligen med nya delägare och i sådana fall är åtminstone en ett kinesiskt företag.