De sitter på rad, sömmerskorna hos Topnew, och gör sina olika arbetsmoment. Sy fast ärmar, sätta dit blixtlås, fålla och så vidare tills den lilla blå H&M-tröjan med ett mönster av glada drakar är klar. I nästa rad sitter sömmerskorna och tillverkar en grå och rosa mjukiströja där Logg-märket är fastsytt.
Allt som allt är det runt 400 sömmerskor som sitter böjda över de brummande symaskinerna.
Wang Mei Li kom hit från näraliggande Shandongprovinsen för fem och ett halvt år sedan. Då flyttade hon in i en byggnad som finns på fabriksområdet och delade rum med sju andra unga kvinnor. Nu har hon gift sig och bor tillsammans med maken i en egen bostad. Och hon har blivit chef för en arbetslinje, vilket är ungefär 20 sömmerskor. Därför har hon en ljusblå sjalett på huvudet.
Sömmerskorna har vita och kontrollanterna har rosa huvuddukar.
Hur mycket arbetar du?
- Åtta timmar om dagen. Ibland blir det övertid också, när det är mycket att göra, säger Wang Mei Li.
Hur mycket tjänar du?
- Det beror på hur många plagg min linje tillverkar, men ungefär 1.800 renminbi i månaden (cirka 1 500 kronor).
Hur trivs du med ditt arbete?
- Jag trivs bra, säger Wang Mei Li och ler blygt.
Det vore förstås konstigt om hon sade annat. Förutom den för henne storväxta DN-reportern är hon omgiven av en fransk pressfotograf, en H&M-utsänd, tre högre chefer och ytterligare några som dokumenterar hela DN Ekonomis rundvandring på Topnew. De fotograferar, filmar och antecknar allt vi gör.
Erik Carlborg är H&M-mannen i sammanhanget. Han har studerat kinesiska i Peking och är en av tolv som arbetar med att kontrollera modeföretagets klädleverantörer i Kina.
- Vi vet att det finns problem i de här länderna med arbetsmiljö, rättigheter, minimilöner och grundläggande säkerhet, säger han.
Topnew i sydöstra Peking betecknar han om en medelfabrik. Den är inte modernast av H&M:s leverantörer, men inte heller bland de mest slitna. Det syns några sprickor i betonggolvet och den vita färgen på väggarna har tagit lite stryk. På golvet flyger enstaka bomullstussar runt.
När en fabrik arbetar enligt H&M:s krav ska den också vara en bra bostad. För H&M inspekterar även sovsalarna när de besöker sina leverantörer.
- Jag brukar säga till våra inspektörer att de själva ska kunna tänka sig att sova i rummen och att äta i kantinen. Annars håller fabriken inte tillräckligt hög standard, förklarar Erik Carlborg.
De arbetare som bor på fabriksområdet betalar ingen hyra för sina rum. För maten, tre mål om dagen, får de anställda betala 130 renminbi i månaden. Topnew är i slutfasen av en tvåårsperiod, där H&M undersöker hur leverantören lever upp till kedjans krav. Projektet omfattar alla leverantörer som man haft sedan 2006. Första besöket hos en leverantör, eller en påtänkt leverantör, tar tre fyra dagar. H&M talar med fabriksledningen, de anställda och ser på dokumentationen. Hur långa är arbetstiderna? Hur mycket ledighet har de fått? Vilka kemikalier används? Vem har kontrollerat att brandlarmet fungerar i dag? Samt mycket, mycket mer. Sammantaget runt 200 punkter.
Svaren jämförs med varandra. Den övertid som exempelvis en sömmerska uppgav i en intervju - är den på samma nivå som fabriksledningen sagt eller som det står i dokumentet? De anställda väljs ut slumpvis, 40 till 50 stycken, och det är H&M:s kinesiska personal som intervjuar sina landsmän.
Den första kontrollen följs upp av kortare besök varje halvår och en avslutande längre genomgång. Därefter börjar en ny tvåårsperiod då leverantören ska höja sig ytterligare ett snäpp.
Emellanåt är det rena underrättelseverksamheten som Erik Carlborg och hans kolleger sysslar med.
- Får vi en känsla för att det är något som inte stämmer kan vi sent en söndagskväll åka till fabriken för att utifrån se att det är full produktion. När vi kommer tillbaka en vecka senare kan vi titta i dokumenten vad det stod om den här söndagen.
En del företag blånekar - ingen har jobbat. Andra medger att "jo, man behövde komma ifatt i produktionen".
- För oss är inte detta skäl att sluta köpa från en leverantör. Men det är viktigt att det finns en vilja att bättra sig. Leverantören måste vara med på våra idéer, se det som ett samarbete och vara transparent.
Med det menas att fabriken fullt ut ska kunna visa upp sin verksamhet för den storkund som H&M ofta är. Förra året slutade H&M att köpa från en av sina större leverantörer i Kina just för att denna mörkat sin verksamhet. Leverantören hade många fler fabriker än vad H&M kände till.
- Man kan inte ha en snygg fabrik som man visar upp som ett skyltfönster och sedan ha produktionen någon annanstans, säger Erik Carlborg.
En av grunderna i Hennes & Mauritz så kallade uppförandekod är att de anställda ska kunna bilda fackförening. I Kina är det ett problem eftersom alla fackföreningar utom den statliga är förbjudna.
- Vi pläderar för att de anställda ska kunna ha ett forum där de kan föra fram sina synpunkter och klagomål, säger Erik Carlborg.
Vi går förbi några unga män och kvinnor som klipper tygdelar. Många lager klipps samtidigt och maskinen är förstås mycket vass. I modernare anläggningar görs detta moment av en datorstyrd laserklippare. Här på Topnew har alla en metallbeklädd handske som täcker vänsterhanden medan de styr jättesaxen med den högra.
- Fabrikerna tillhandahåller skyddsutrustning, men den används inte alltid. Vi försöker utbilda arbetarna i att använda utrustningen och förstå vilken framtid som väntar någon som skär av sig fingrarna, säger Erik Carlborg.