”Tiotusentals jobb står på spel.” ”Faller Saab faller också en rad underleverantörer.” ”Även Volvo riskerar att dras med.” Så låter det från bilindustrin när den nu i elfte timmen kraftsamlar för att förmå regeringen att ge stöd till Saab Automobile.
De senaste dagarna har jag fått en rad samtal om vilka enorma värden som står på spel. Kontakterna har inte bara tagits från Saab utan också från Volvo, underleverantörer och bilhandlare. IF Metall, som organiserar bilarbetarna, ger samma bild.
Allt detta är helt normala reaktioner. Budskapen är enkla och logiska. Det lite ovanliga är vädjanden om att jag och andra i medierna ”måste hjälpa till” i arbetet. Det är som bekant inte vår uppgift att agera på det sättet, men åter igen – nödropen är förståeliga.
Ett beslut om Saabs framtid kan komma redan i kväll när ägaren General Motors ger sin redovisning till ansvariga i Washington.
Vad som däremot spelas ned i denna intensiva lobbying är Saabs chanser till lönsamhet. När jätten GM köpte in sig i bolaget år 1990 såldes 93 000 Saabar. I fjol, 18 år senare, var siffran 94 000 bilar! Bästa siffran under hela perioden var 133 000 bilar år 2006.
–- Ja, men Saab har världens chans nu med sina nya modeller, hörs det.
Förvisso, men man sade samma sak 1984 när modellen 9000 kom. Och det lät likadant när 900/9-3 lanserades 1992 och när 9-5 kom 1997. Sanningen är att inga av dessa satsningar givit önskat resultat. Och det finns tyvärr ytterst lite som talar för att det ska lyfta nu, med nya 9–5. Nya 9-3 ligger långt borta. Stadsjeepen 9-4X har flyttats fram.
Den bistra sanningen är att Saab i alla år varit alltför litet, med ett för smalt utbud och ett för otydligt varumärke för att växa. Inga skattepengar i världen kan ändra på detta faktum.