Ekonomiassistent Angelique Lannervall var barnledig med sonen Elias när hon blev av med sitt jobb i november förra året. I juli skulle hon ha börjat arbeta igen men då var hon alltså arbetslös. Mötet med arbetsförmedlingen blev en chock.
Första dagen som arbetslös gick Angelique Lannervall till arbetsförmedlingen för att registrera sig. Hon fyllde i formulär, skrev sin CV och fick förhållningsorder om att söka ett jobb per dag, annars skulle hon inte få sin ersättning från a-kassan. Däremot fanns det ingen att tala med förutom den stressade person som stod bakom disken.
- Jag hade velat diskutera med en handläggare. Hela livet har jag arbetat som ekonomiassistent och det blir allt färre kontorsjobb. Kanske kunde jag plugga till läkarsekreterare, tänkte jag. Går det att få hjälp? Som ensamförälder vågar jag inte ta studielån. Det gick inte att få tala med någon, säger Angelique Lannervall.
- Det var bara att gå hem, sätta sig vid datorn och leta jobb att söka.
Hon mejlade sina frågor om studiehjälp för flera månader sedan men har ännu inte fått svar.
Angelique Lannervall mindes när hon praktiserade på arbetsförmedlingen för många år sedan. Då kom de arbetssökande varenda vecka till möten med sina handläggare och hon trodde att det fortfarande var så.
En kort tid efter registreringen kallades hon i alla fall till ett möte och trodde att hon då skulle få diskutera igenom sin situation med en kunnig person, men mötet på arbetsförmedlingen blev något helt annat.
- Vi hade ungefär tjugofem personer i samma rum som väntade på en föreläsare. När han kom fick vi ett häfte med regler. Samma regler som stod i häftet berättade han om för oss och därefter var mötet över.
- Jag kände mig så ruskigt nedtryckt, som om det var något fel på en för att man råkat bli arbetslös. Jag har också hört om grupper av arbetslösa som blivit inlåsta under föreläsningen för att ingen ska lämna lokalen innan mötet är slut.
Angelique Lannervall har arbetat för Täby kommun i tretton år. När några av medarbetarna startade egen fastighetsförvaltning följde hon med för att sköta kontorsarbetet. Ganska snart uppstod konflikter och mitt under barnledigheten förlorade hon alltså sin anställning.
- Det sliter på en psykiskt att inte ha ett jobb. Pengarna från a-kassan räcker inte utan jag får ta av arvet jag fått efter min morfar. Ibland vill jag inte ens gå ut, säger Angelique Lannervall.
Sådana dagar är hon glad att hon har sina båda stora hundar, hobbyn sedan många år. Hon är även utbildad mentalbeskrivare för stora brukshundar. Hela vuxenlivet har hon bott i samma lägenhet i Täby kommun och har många vänner och stort kontaktnät. Men inte heller genom kontakterna har hon hittat jobb.
- Till sist oroar man sig mer för hur man ska hitta ett jobb om dagen att söka än för hur man faktiskt ska få en ny anställning.
För ett par veckor sedan fick hon dock plötsligt ett telefonsamtal från en firma som fått hennes namn genom arbetsförmedlingen. Om firman provanställde en långtidsarbetslös under sex månader skulle arbetsförmedlingen betala halva lönen, hade de fått höra.
Ett sådant arrangemang skulle ge Angelique Lannervall en lön som inte går att leva på. Om hon inte fick vara kvar efter provtiden skulle arbetslöshetsersättningen därefter räknas på den senaste lönen, det vill säga den låga ersättningen från provanställningen.
Efter diskussioner med firmans ägare verkade det som om de skulle kunna komma överens om en riktig anställning med anständig lön, men samtalen avbröts och firman bestämde sig för att lösa sin personalfråga internt. Angelique Lannervall hade hoppats på att få jobbet och att hennes problem därmed skulle vara över. Nu får hon i stället ta nya tag så snart hon har kommit över besvikelsen.