Det här kan vi räkna med kommer ut av G20-mötet

Stora förväntningar har byggts upp inför G20-mötet i London, sedan förra mötet i Washington blev en besvikelse. Denna gång skulle alla centrala personer, däribland USA:s president Barack Obama, finnas på plats. Där kunde de sedan enas om åtgärder, såsom ett samordnat stimulanspaket och nya riktlinjer för finansmarknaderna.
 

Men redan på förhand har detta visat sig alltför ambitiöst, även om brittiske premiärministern Gordon Brown – som är värd för mötet – fortfarande hoppas. Synen på vad som bör göras åt krisen skiljer sig mellan USA och Europa, eftersom amerikanerna tror på stimulanser och européerna är skeptiska. Oenigheten gäller också hur man bäst tar itu med banker på fallrepet.
 

Sedan förra G20-mötet har den globala krisen förvärrats. Ledarna som samlas i London har därför sina största problem på hemmaplan.
 

Redan i höstas höll sig många av dem med dubbla agendor. Vid G20-mötet pläderade de emot protektionism och handelshinder – för att sedan resa hem och göra tvärtemot. En återkommande motivering är att skattepengar som sätts in mot krisen måste stanna inom det egna landet.
 

G 20-mötet får nu, av just sådana skäl, inte svårt att enas om åtgärder mot skatteparadis. Det kan också väntas fortsätta arbetet med nya finansiella regleringar. Däremot kommer inga konkreta åtgärder mot den pågående krisen, utom på ett viktigt område.
 

Det gäller IMF, som plötsligt har ställts inför stora krav, men saknar tillräckligt med resurser. Efter en längre period då nästan ingen frågade efter nödlån står nu de behövande länderna på rad. Där kan G20-mötet troligtvis enas om att skjuta till pengar, så länder i akut finanskris inte lämnas åt sitt öde.
 

Värdet av detta är tillräckligt stort för att G20-mötet ska vara motiverat. Dessutom kan det vara nyttigt att världens ledare träffas. Men deras tomma formuleringar i en gemensam kommuniké blir inte mer än en dimridå, som ska dölja att de inte har lyckats lösa krisen.