Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Det kännetecknar en rättshaverist

Foto: Thomas Karlsson

Någon begär ut tusentals handlingar från en myndighet, eller trakasserar en tjänsteman som man tycker tagit ett felaktigt beslut. Det finns sätt att hantera människor med rättshaveristiskt beteende – men lagen skyddar deras rättigheter.

År 2014 begärde en enskild person ut så många handlingar från Kalmar kommun att de till slut bestämde sig för att inte längre lämna ut handlingar till personen, det tog för mycket tid och kraft. Ett beslut som JO dock motsatte sig, eftersom den svenska offentlighetsprincipen lagstadgar rätten att ta del av offentliga handlingar.

– I andra delar av världen utestänger man personer med rättshaveristiskt beteende genom att svartlista dem från att agera och driva ärenden. Men någon sådan lag har vi inte i Sverige tack och lov. Men därför måste vi också lära oss att försöka hantera det här på bästa sätt utan att göra lagen ojämlik, säger Jakob Carlander, legitimerad psykoterapeut, som tillsammans med Andreas Svensson skrivit boken ”Möta människor med rättshaveristiskt beteende – handbok för yrkesverksamma”.

Rättshaveristiskt beteende innebär enligt en rapport om otillbörlig påverkan på myndigheter som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) tagit fram, någon som ”vill få rätt och använder vid påverkansförsök krävande och systematiska metoder för att uppnå målet”. Enligt rapporten använder man ofta upprepade telefonsamtal och skrivelser med kravställningar som övergår serviceskyldigheten som tillvägagångssätt för att få rätt.

– Skillnaden mellan rättshaverister och andra personer som försöker påverka myndighetsutövning är att de drivs av att få rätt och är väldigt övertygade om sin sak. Medan många andra är hyfsat rationella och släpper sin sak när ett beslut är fattat kan rättshaveristen följa ett ärende från myndighet till myndighet. Så uthålligheten är den stora skillnaden, säger Johanna Skinnari, projektledare på BRÅ, som ligger bakom rapporten.

Man kan göra de saker som de ber om men göra dem i lite mindre omfattning. Om personen skriver ett mejl på fem sidor kan man försöka svara på fem rader.

Men att bemöta människor med rättshaveristiskt beteende är inte helt okomplicerat. Ofta triggas beteendet av svar från den myndighet eller tjänsteman man riktat in sig på.

– Man ska vara saklig, korrekt, hålla god ton och inte vara godtycklig. Man får behålla sin serviceanda men man kan ha en lågaffektiv serviceanda. De här personerna är ofta emotionellt uppjagade, vilket innebär att den som hanterar dem måste hålla kvar en lugn samtalston och inte bli lika aggressiv och uppjagad som de är. Man kan göra de saker som de ber om men göra dem i lite mindre omfattning. Om personen skriver ett mejl på fem sidor kan man försöka svara på fem rader, säger psykoterapeut Jakob Carlander.

Kännetecken för att man har att göra med en person med rättshaveristiskt beteende kan vara att de skickar långa brev till ett stort antal adressater. De har ofta en förkärlek för versaler, utropstecken och färgglada textavsnitt, enligt Jakob Carlander.

Enligt BRÅ:s rapport, som bygger på enkäter från olika myndigheter, beskrivs rättshaverister som krävande, hänsynslösa och omständliga. De begär att beslut ska ändras, begär ut tjänstemäns cv:n och kan i vissa fall kontakta enskilda tjänstemän via sociala medier.

– Med rättshaverister kan det bli personligt på ett annat sätt än med andra, och eftersom de är så resurskrävande skapar deras beteende också mer oro. Många tjänstemän visar stor förståelse för att man kan vara missnöjd med ett negativt beslut, men för rättshaveristen blir det en egen sak att driva process, säger Johanna Skinnari.

Varför människor hänger sig åt ett rättshaveristiskt beteende finns det ingen säker forskning kring, men Jakob Carlander menar att det handlar om en typ av psykisk ohälsa där personerna inte kan mentalisera – och därför i stället juridicerar.

– Det vill säga att de har svårt att hantera uppkomna situationer med mentala processer och förlopp så därför försöker man lösa dem genom juridiska processer, säger han.

För de tjänstemän och myndigheter som blir drabbade kan det här beteendet sätta djupa spår. Dels för att arbetsbelastningen kan bli oerhört stor, dels för att situationen skapar otrygghet när tjänstemän känner att de blir uthängda.

– Man kan få en nära känsla av att vara oduglig i sitt arbete och känna sig jagad och kontrollerad. Människor med rättshaveristiskt beteende hotar oftast med något som ändå är lagligt, som att anmäla personen, gå till tidningen, göra så att någon mister sin tjänst. Men ibland tangerar de här personernas hot det som är olagligt – eller i alla fall obehagligt. De kan få ett ökat intresse för en viss tjänsteman och kartlägga den personens fritid – vilket kan leda till en känsla av att man blivit invaderad, säger Jakob Carlander.

Foto: TT
Många mejl, brev och telefonsamtal brukar känneteckna en rättshaverist. Foto: Pontus Lundahl/TT

Som exempel tar han ett fall i Umeå där en psykolog förutom att få 1.200 mejl skickade till sin arbetsplats också fick åtta brev lagda i sin privata brevlåda.

– Den personen dömdes för ofredande, och det illustrerar att man kan känna alltifrån en känsla av misslyckande i arbetslivet till otrygghet i livet. Det är ett ganska stort lidande, säger Jakob Carlander.

Johanna Skinnari menar att det verkar som att fenomenet har ökat sedan BRÅ gjorde en första studie 2005. Men ökningen av tjänstemän som känner sig utsatta kan också bero på en minskad tolerans för beteendet.

– Vi menar att det delvis finns en faktisk ökning som bottnar i både ett hårdare samhällsklimat och att teknisk utveckling har gjort skillnad. I dag kan du posta ett mejl till hundra myndighetspersoner, i stället för att behöva posta ett brev. Det är en värld som gynnar rättshaverister för det är billigare, enklare och snabbare att få i väg hot och trakasserier – det betyder också att du inte hinner lugna ner dig innan du skickat, säger hon.

Jakob Carlander menar att beteendet i en lindrig form skulle kunna beskrivas som ett stressbeteende, som personen kan behöva hjälp med att komma ur.

– Motiverande samtal kan vara ganska bra och hjälpa personen att börja mentalisera. Då måste man ha en hållning som inte är mästrande, utan respektfull med öppna frågor där man problematiserar och erbjuder information som kan vara till hjälp, säger han.

Men för dem som har ett mer utpräglat rättshaveristiskt beteende kan det vara svårt att komma ur det.

– Då handlar det mindre om stress och mer om personlighet. Då hjälper det snarare att inte bli för delaktig i beteendet. Vi tror inte att någon mår bra av att skicka åtta till tio mejl i timmen till en myndighet, säger Jakob Carlander.

Han menar att det finns drag av narcissism, paranoia och tvångsmässighet i det rättshaveristiska.

– I det tvångsmässiga upprepar man sig gång på gång som en slags ångestlindring. Det narcisstiska perspektivet gör att personen tror att den har rätt, och paranoian innebär att man tror att någon undanhåller en ens rättigheter, säger Jakob Carlander.

Det är viktigt att man tillsammans med sin chef fattar ett beslut så det här beteendet hanteras på ett rättssäkert sätt.

Om någon i ens närhet visar tecken på denna typ av beteende kan man också hjälpa.

– Vi möter dem ofta i parterapi, och om man är partner till en person som beter sig så här kan man försöka hjälpa personen att intressera sig i livet i övrigt, och se lidandet i det här beteendet. Blir det väldigt påtagligt kan man som anhörig göra klart att man inte vill lyssna på de samtalen och inte ge sig in i diskussioner om den frågan. Det är ett sätt att bryta det här, säger Jakob Carlander.

Han tror dock att det är svårt att göra så att rättshaveristbeteendet helt försvinner.

– Jag tror det kommer att fortsätta. Det här är ett beteende som alltid funnits, och som det finns exempel på redan i antikens Grekland och i Bibeln. Eftersom det handlar om psykisk ohälsa kommer det nog också alltid att finnas. Och i dagens transparenta samhälle kan man tänka sig att det kommer att bli ännu mer än det är i dag.

Därför är det viktigt att personal hittar ett bra förhållningssätt och får verktyg för att hantera detta beteende, menar Jakob Carlander.

– Så man är lite mer trygg och vet vad man ska göra och vad man ska avstå från att göra. En viktig faktor är att veta att det här inte är ditt fel. Personer med rättshaveristiskt beteende jagar fel hos yrkespersonen, och vi försöker tala om för yrkespersonen att det inte är deras fel – bara det är till stor hjälp, säger Jakob Carlander.

Johanna Skinnari menar att det är viktigt att det finns en god kontakt inom en myndighet för att tjänstemän ska kunna få rätt stöd i sin hantering av människor med rättshaveristiskt beteende.

– Eftersom den här typen av påverkan sällan handlar om en säkerhetsfråga, eftersom de verbala trakasserierna sällan övergår i våld kanske det inte riktigt är ett ärende för en myndighets säkerhetsfunktion, men det blir ändå en påverkan på arbetsmiljön och verksamheten. Därför kan det finnas en osäkerhet över hur man ska hantera personen, säger hon.

Om man som tjänsteman är drabbad av en rättshaverist menar hon att man snabbt ska kontakta sin chef för att utarbeta strategier för fortsatt hantering.

– Det är viktigt att man tillsammans med sin chef fattar ett beslut så det här beteendet hanteras på ett rättssäkert sätt. Det är också viktigt att visa att det inte är en enskild tjänsteman som ”förföljer” en person, utan en myndighet som fattar beslut, och därför bör man vara tydlig över på vilka grunder beslut fattas, säger hon.

Är den här typen av påverkan brottslig?

– Påverkan är systemhotande eftersom det på ett sätt försöker sätta demokratin ur spel genom att gå före i kön eller ändra beslut som är tagna. I vissa fall kan det också handla om brott om det gäller hot mot tjänsteman eller olaga hot. Icke straffbara former av påverkan kan dock ha lika allvarliga konsekvenser, därför är det viktigt att de tas på allvar, säger Johanna Skinnari.

Så kan man hantera rättshaveristiskt beteende

Lågaffektivt bemötande. Personen måste få den service som lagen garanterar. Men man kan försöka att dra ner på de svar man ger. Skickar personen ett mejl på fem sidor, kan man svara koncist på de faktiska frågorna på fem rader.

Visa att myndigheten inte är en enskild tjänsteman. Det är myndigheten som fattar beslut och det är viktigt att en person som har ett rättshaveristiskt beteende ser att det finns goda grunder till varför beslut fattas som de gör.

Prata med din chef. Är du utsatt för en person med rättshaveristiskt beteende är det viktigt att din chef vet om detta, eftersom hanteringen kan ta mycket arbetstid. Det är också viktigt att få stöd och hjälp för att kunna veta att det inte är ens eget fel att man blir utsatt.

Hänge dig inte åt rättshaveristens idéer. Om du är närstående till någon som uppvisar ett rättshaveristiskt beteende kan du undvika att ge dig in i diskussioner om det ämnet som beteendet handlar om, och visa tydligt att det finns andra saker att intressera sig för i livet.

Håll lugnet. En person med rättshaveristiskt beteende kan ofta bli uppjagad och aggressiv, då är det viktigt att inte bli det tillbaka utan hålla ett professionellt lugn i bemötandet.

Motiverande samtal kan hjälpa. Om en person har ett rättshaveristiskt beteende i låg grad kan det handla om en slags stressreaktion. Då kan det hjälpa att få personen att börja mentalisera. Ställ öppna frågor och var förstående, ifrågasätt utan att mästra.

Källor: Jakob Carlander, Johanna Skinnari

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.