Den tuffa arbetsmarknaden gör att allt fler tvingas till drastiska beslut. Fem dagar före jul fick personalen på K-Rauta i Väster-ås beskedet att varuhuset skulle läggas ned. För att slippa arbetslöshet valde åtta av de anställda att flytta med till den nya butiken i Halmstad, 45 mil bort.
Erik Thörn och flickvännen Therese Nyberg jobbade båda på K-Rauta i Västerås och hade fram till i julas aldrig ens övervägt att lämna hem-orten när byggkedjan plötsligt aviserade sin nedläggning.
– Jag har jobbat på K-Rauta i åtta år, sedan jag var femton, så det kom lite som en chock. Samtidigt ville jag inte att alla år skulle vara bortkastade. Vi fick en vecka på oss att välja om vi ville följa med till Halmstad eller inte, berättar Erik Thörn.
Sammanlagt nappade åtta av omkring fyrtio anställda på erbjudandet och för paret Thörn–Nyberg blev det en hektisk januarimånad.
– Det var ett stort kliv, vi tänkte ”ska vi eller ska vi inte”, men kände också att det kunde vara roligt att göra något nytt. Samtidigt har det varit tufft med många varsel inom bygghandeln och begränsade möjligheter att få nytt jobb på hemmaplan. Som det är nu får man nog börja vänja sig vid att flytta dit jobben finns, säger Erik Thörn.
Lägenheten sades upp och i stället flyttade paret in i ett hus i Tylösand strax utanför Halmstad tillsammans med David Menvall och Veronica Frohm, som också valde att flytta med K-Rauta.
Det blev med andra ord ett helt Västeråskollektiv som anlände till nya hemorten på en fredag, och som började jobba tre dagar senare.
– Totalt hade vi fyra veckor på oss, det var lite läskigt. Våra nya kolleger tycker att det är roligt att vi är så många som flyttat med från Västerås. Det har dessutom blivit några fler som följt med eftersom en del av oss är sambor. Andra har flyttat hit ensamma. Vi är mellan 20 och 49 år, berättar Therese Nyberg.
Nu har de allra flesta av västeråsarna hittat permanent boende i samma bostadsområde i centrala Halmstad.
Visst är det lite tråkigt att ha lämnat familj och vänner, och så fort det blir semester sätter sig Therese och Erik i bilen för att åka hem.
– Det är lite långt från familjen, men det viktigaste är att man har ett jobb.