Nybörjaren startar lämpligen med en bunt stora, välanalyserade bolag.
I takt med att fondutbudet ökat har det direkta sparandet i aktier minskat. Fortfarande är dock svenskarna flitiga aktieägare jämfört med i omvärlden.
De som pläderar för att spara i aktier, som organisationen Aktiespararnas riksförbund, talar om fördelen med en långsiktigt bra avkastning. Men också om vikten av att sprida riskerna.
I dag har de som äger aktier generellt pengarna placerade i allt för få bolag. Svenskarna äger i genomsnitt aktier i tre olika bolag, enligt statistik från Värdepapperscentralen. Väldigt många har dessutom aktier i bara ett bolag. Ericsson, Telia Sonera, Swedbank och SEB är sådana exempel.
Särskilt Ericsson har de senaste åren varit en stor besvikelse för den som räknat med att insatsen ska öka. För de många svenskar som tecknade sig för nyemissionen 2002, och sedan sålde efter tre, fyra år var däremot avkastningen väldigt bra.
Detta är aktiesparandet i ett nötskal - det kan svänga kraftigt och därför måste pengarna fördelas på flera bolag.
I Aktiespararnas gyllene regler (www.aktiespararna.se/lar-dig-mer/Gyllene-Regler/) rekommenderas att investera i 10-15 aktier i fem till sex olika branscher.
Avanzas informationschef Claes Hemberg tycker att den som är intresserad av aktiesparande kan börja med fem olika aktier och fördela dem över lika många branscher.
- Man ska generellt välja stora bolag. Hellre H & M än Odd Molly, exemplifierar han.
Odd Molly får i det här fallet illustrera det unga företaget som vuxit snabbt och med kraftigt ökad aktiekurs. H & M är ett globalt företag och därmed inte lika konjunkturkänsligt.
Claes Hemberg rekommenderar att aktier utgör en mindre del av det totala pensionssparandet, runt 20 procent, och att de resterande 80 procenten ligger i olika fonder.
Ett mellanting mellan aktier och fonder är att investera i Investment- eller förvaltningsbolag. På Stockholmsbörsen finns flera sådana: Investor, Industrivärden, Kinnevik, Ratos, Lundbergs, Melker Schörling, Latour och Öresund är de största.
Den som köper aktier i ett investmentbolag blir indirekt ägare i en mängd andra bolag i olika branscher och på så sätt sprids riskerna. Investor äger till exempel aktier i industriföretag som ABB och Atlas Copco, läkemedels- och hälsoföretag som Astra Zeneca och Mölnlycke, liksom banken SEB.
Industrivärden har stora poster i företag inom verkstad, skog, finans och så vidare. Ett tredje exempel är Ratos, som investerar i företag som inte är börsnoterade.
En annan viktig sak för den som sparar i aktier är att fördela investeringen över tiden. Att satsa allt kapital, som man avsatt för aktier, vid ett enda tillfälle kan innebära att man köper när det är som dyrast.
Dessutom måste man se till att hålla sig välinformerad. Den som köper aktier i Saab ska till exempel veta att bolaget inte gör personbilar, utan är en försvarskoncern.
När ett bolag där man äger aktier kommer med en nyemission bör man aktivt ta ställning till den, även om den infaller mitt under semesterperioden i juli.
Däremot behöver man inte vara stenrik för att börja spara i aktier.
- Det går att få en bred aktieportfölj för 5.000 kronor, säger Claes Hemberg.
Med aktier följer för många också en social gemenskap. Flera bolag på Stockholmsbörsen har aktieägarföreningar. Många, främst äldre, går på bolagsstämmor, som tar allt från en timme till fyra, fem timmar. Då får ägarna möjlighet att direkt lyssna på vad verkställande direktören säger om verksamheten och bilda sig en uppfattning om de har förtroende för ledningen. Ägarna har också möjlighet att ställa frågor till ledning och styrelse.
- Dessutom finns aktiechattar, fast där träffas människor som gör likadant som man själv. De har nästan blivit som en fanclub till aktiebolaget, konstaterar Claes Hemberg.
På chattarna florerar många rykten om kommande order eller annat som ska få en aktie att lyfta. Sådant ska tas med en mycket stor nypa salt. Det handlar snarast om att sprida rykten för att påverka en aktiekurs i den riktning som ryktesspridaren själv vill.