De flesta tycker det är otrevligt att tala om död och uppbrott. Många drar sig för att skriva samboavtal och testamente. Gift er så slipper ni.
Rubriken på Din Ekonomis förstasida kanske fick en och annan att sätta kaffet i halsen. Och det kan jag förstå. För det är inte ofta vi skriver direkta uppmaningar till våra läsare.
Men just giftermålet är något jag gärna slår ett slag för. Det gör jag för att jag vet att många ekonomiska tragedier hade kunnat undvikas om paret bytt ringar.
Nu för tiden lever många som sambor, antingen av principiella skäl eller för att giftermålet helt enkelt aldrig blivit av. Men lagarna för par som lever tillsammans ser ut ungefär som för femtio år sedan.
Sambor som vill ha samma skydd som gifta par måste reglera ägandet med testamenten och samboavtal. Men det räcker ändå inte ända fram.
En sambo som flyttar in i partnerns lägenhet eller villa har ingen rätt till bostaden om partnern dör eller paret flyttar isär. Om paret har barn ärver barnen, utan barn är det föräldrar och syskon som ärver.
Att den efterlevande sambon betalat räntor och amorteringar i decennier har ingen betydelse.
Könsrollerna lever också kvar i större utsträckning än de flesta vill erkänna. Och det är ofta kvinnan som drar det kortaste strået.
Hon betalar maten och löpande utgifter, han står för bilen och och sommarstugan. Ett bra arrangemang, kan tyckas – tills paret flyttar isär och mannen äger alla tillgångar.
Självfallet går det mesta att reglera med avtal, försäkringar och testamenten. Men känner ni att papperspysslet har svårt att bli av så följ min uppmaning: Gift er!