Under rätt förutsättningar är Olympus E-P1 en fantastisk kamera. Riktigt bra bildkvalitet, smidigt format och utbytbara objektiv. Men högt pris och långsam autofokus gör att det inte är en kamera för vem som helst.
I Olympus E-P1 möts två kameravärldar. Från systemhållet har Olympus hämtat bildkvalitet och utbytbara objektiv, och från pocketkamerorna kommer ett mindre format.
Nyligen prisades kameran av den europeiska branschorganisationen Eisa. Och när man använder kameran är det lätt att förstå vad som föll juryn i smaken. Absolut viktigast är att bilderna som kommer ur kameran håller riktigt hög kvalitet, även för den som inte vill lägga tid på efterbehandling i datorn.
Tack vare att bildsensorn är större än i pocketkameror är problemet med brus, störande prickar som kan uppstå när ljuskänsligheten skruvas upp, litet.
Kameran har också gott om inställningsmöjligheter och kan användas i allt från helt manuellt läge till något av en uppsjö olika program och pålagda effekter. Dessutom finns en videofunktion som levererar bra bildkvalitet och ljud i stereo. På papperet har den en stor fördel jämfört med de fullstora systemkamerorna. Skillnaden i konstruktion gör att Olympus kontinuerligt kan ställa in fokus för att hålla motivet skarpt, något som de riktiga systemkamerorna inte kan.
Tyvärr förstör kamerans fokuserande ljudet. Motorn som sköter objektivets fokusinställning visar sig nämligen vara alldeles för högljudd och dess arbete kommer med i ljudinspelningen.
Men alla fördelar till trots, det här är ändå inte en kamera för vem som helst. Dels är den dyr, från 8.000 kronor och uppåt beroende på utförande. Men inte ens om man kan undvara pengarna är det säkert att E-P1 är ett bra köp. Den dras tyvärr med en stor svaghet:
En autofokus som är riktigt långsam.
För den som vill ta landskapsbilder, porträtt på vuxna som har vett att sitta still eller andra motiv som inte rör sig är det inget problem. Men den som vill ha en kamera att fotografera lekande barn eller sport med gör bäst i att leta vidare.