Indexobligation, aktieobligation, aktieindexobligation, kapitalskyddad placering eller strukturerad produkt är några varianter.
Oavsett vad de kallas så har intresset
för sparande med livboj formligen exploderat bland kunderna.
Förra året hade svenskarna över 160 miljarder kronor i den här sparformen. För fyra år sedan var summan bara 30 miljarder kronor, enligt statistik från VPC.
En förklaring till lyftet för indexobligationer (som Din Ekonomi väljer att kalla dem) är att svenskarna har velat minska riskerna i sitt sparande.
Med indexobligationen har sparpengarna en livboj som gör att det satsade kapitalet inte försvinner i en nedgång. Huvudbudskapet i marknadsföringen från banker och andra finansiella aktörer är också att kapitalet som investeras är skyddat.
Skyddet byggs upp genom att de två finansiella instrumenten obligation och option packas ihop i ett paket. Obligationen ska ge ränta så att det insatta kapitalet skyddas. Optionen ska göra att man får del av en eventuell uppgång på den marknad man satsar på.
Hur stor del av uppgången man får del av varierar. Det bestäms av något som ofta kallas uppräkningsfaktor eller deltagandegrad och är viktig för spararen att titta på för att se om man tycker den är tillräcklig.
Optionen i indexobligationen är kopplad till en korg av tillgångar, det kan vara aktier, räntor, valutor eller råvaror.
En indexobligation har en löptid, ofta på tre till fem år, vilket innebär att när den tiden gått får man tillbaka sitt insatta kapital.
Det går att lösa ut produkten i förtid och hur mycket man får då beror på vilket pris som sätts på andrahandsmarknaden. För de större aktörerna är indexobligationerna noterade på Stockholmsbörsen.
Om den marknad man satsat på stigit får man också pengar för det beroende på hur stor uppräkningsfaktor man har. Om kurserna inte gått upp eller backat får man bara tillbaka ursprungskapitalet.
Bankerna tar ut en avgift, courtage, på 2-3 procent vid försäljningen. Den summan får man inte tillbaka om börsen går ned.
Priset för en indexobligation kan variera men 10 000 kronor är en vanlig summa. Som sparare kan man också betala en tusenlapp till i överkurs för att få en större del av en eventuell uppgång på marknaden. Det tillägget är dock inte garanterat så den summan får man inte tillbaka om den marknad man satsat på inte gått upp.
Varför ska man då satsa på indexobligationer?
Ett skäl kan vara att man vill skydda sina placeringar men ändå ha chans att få en del av osäkrare marknaders lyft. Exempelvis för den som börjar närma sig pensionen och har kapital som ska börja tas ut om några år.
Ett annat skäl att spara i indexobligationer kan vara att den som sparat till sina barn ska lämna över pengarna de närmaste åren.
För den som tror att börserna kommer att gå upp de närmaste åren är det inte lika säkert att sparformen är bra, eftersom man inte får del av hela uppgången. Indexobligationen kan också ha ett tak för hur mycket avkastning den kan ge till kunden.