– Släktforskning handlar om att skriva historia. Men inte den om kungar och rika män, utan sin egen. Det gör det så fantastiskt spännande, säger den vana släktforskaren Anna-Lena Andersson.
Sedan hon började släktforska för snart femton år sedan har hon lyckats följa sin släkt tillbaka till 1400-talet. På vägen har hon också blivit ledamot i Sveriges släktforskarförbunds styrelse och leder då och då nybörjarkurser.
– Ett av de viktigaste råden jag kan ge till den som funderar på att börja släktforska är att ta kontakt med en lokal förening eller någon som vet hur man gör.
Det är inte många år sedan en släktforskare var tvungen att lägga pengar och tid på att resa runt i landet och leta efter sina anfäder i kyrkoarkiv och andra källor. I dag går många av arkiven lätt att komma åt hemifrån, från datorn. Men bara för att tillgängligheten ökar förändras inte släktforskningens grundförutsättningar.
– Jag har haft besök av personer som kommit med flera pärmar släkthistoria, och där jag snart upptäckt massor av uppgifter som inte stämmer. De har hamnat helt fel eftersom de inte haft koll på de grundläggande sakerna, som de svenska namntraditionerna. Det är därför det är så viktigt att inte bara sätta i gång på egen hand, säger Anna-Lena Andersson.
Om man efter det första mötet med släktforskning fortfarande vill börja själv är nästa steg att välja datorprogram.
– Släktforskandet har alltid varit arkivens värld, men är nu också datorernas. Jag rekommenderar inte någon att börja släktforska utan ett datorprogram i dag. Programmen skapar ordning och reda från början, och hjälper också till att komma vidare.
Själv använder Anna-Lena Andersson ett program som heter Disgen, ett av de mer avancerade som finns.
– Men det finns många fler att välja på. Den som till exempel vet att en stor del av släkten finns i Finland kan titta på ett program som heter Holger, de som vet att de kommer hamna i USA kan titta på Family Tree Maker.
På de nybörjarkurser hon leder brukar hon rekommendera ett program som heter Min Släkt. Det är enkelt att komma i gång med och uppfyller Anna-Lena Anderssons grundkrav.
– Min Släkt kan exportera hela forskningen i ett format som heter Gedcom. Det innebär att man kan byta till ett annat program längre fram, om man vill ha andra eller mer avancerade funktioner, säger hon.
Nästa steg är att dyka ner i källorna med datorns hjälp. Ett ställe att börja på är de cd-skivor med uppgifter om Sveriges befolkning som Släktforskarförbundet säljer, olika skivor för olika decennier.
Andra källor, som alla släktforskare förr eller senare hamnar i, är de tre betaltjänster som finns på nätet: AD-online, Genline och Svar. Hos dem finns digitaliserade kyrkböcker, husförhörslängder och annat material som tidigare krävde resor för att ta del av.
– Skillnaden mellan tjänsterna är bland annat hur programmen är upplagda, men också hur långt de kommit i digitaliseringen. Det går därför inte att rekommendera något av dem, det beror på var man befinner sig i sin släktforskning, geografiskt och i tid. Men alla erbjuder gratis testabonnemang och finns dessutom på många bibliotek, säger Anna-Lena Andersson.
Nätet ger också kontakter med andra släktforskare som kan hjälpa till när man kört fast. På diskussionsforum kan man ställa frågor, och med tjänsten Disbyt kan de som använder programmet Disgen söka i varandras resultat.
Men det är inte hemma vid datorn som släktforskningen är som roligast, tycker Anna-Lena Andersson. Det är när man låter timmarna vid skärmen ta konkreta former.
– Det är väldigt häftigt att ta med sig gps:en och ge sig ut till en gammal torpargrund där en anfader en gång i tiden har bott, säger hon.