Danny Aerts, vd för stiftelsen .SE, har på nära håll följt vägen fram till dagens beslut. Han skräder inte orden då han berättar vad som slutligen – efter sex år av idoga förhandlingar – fällde avgörandet.
Eller vad beslutet kan komma att innebära.
Den organisation som i dag administrerar toppdomänerna heter Icann. Och enligt Aerts var det dess existensberättigande samt dess styrelseordförandes eftermäle som gjorde att punkt slutligen sattes.
– Det kom till ett läge att man antingen aldrig skulle komma till ett beslut eftersom nya problem helt tiden dök upp, eller att man nu satte ned foten. Det var liksom ”det här är det bästa vi förmår åstadkomma”.
Omständigheterna gjorde, menar Danny Aerts, att beslutet inte längre kunde vänta. Samt att det drevs igenom trots att ingen egentligen vet vad det kommer att innebära.
– Den person som leder styrelsen slutar nu på fredag. Det här var hans sista möte och för senare kunna säga ”titta vad jag lyckades med”, så drev han igenom ett beslut. Annars skulle han inte bli ihågkommen för något särskilt.
Så beslutet drevs igenom för hans eftermäles skull?
– Ja, det var en bidragande orsak.
En annan anledning var att mångårigt trätande riskerade att undergräva Icanns existensberättigande. Då organisationen inte kunnat uppvisa några riktigt betydelsefulla beslut riskerade makten att förskjutas till staterna, främst FN-organet ITU.
– Dagens beslut blir ett sätt att visa omvärlden att Icann – samt dagens beslutsförfarande med möten och forum – ännu har en viss självständighet. Man ville visa att staterna nu måste acceptera den här ordningen, säger Danny Aerts.
Vilken är din främsta invändning mot beslutet om nya toppdomäner?
– Att man egentligen inte vet vad man har satt igång. Det tycker jag är ganska farligt.
Enligt Danny Aerts är det i dag ingen som vet om dagens beslut innebär att man gör internet en tjänst – eller raka motsatsen.
– Det kan mycket väl vara så att man nu gjort att internet inte längre kommer att fungera som ett öppet nät. Det här kan komma att leda till fragmenteringar.
Resonemanget lyder att då toppdomänerna blir fler, så blir det också lättare för enskilda stater att mer eller mindre obemärkt stänga av dem som ”inte passar”. Ett aktuellt exempel är Indien som stängde av .xxx – en toppdomän som samlar porr – eftersom landet sagt att innehållet inte hör hemma på deras nät.
Till det kommer det ökade behovet av guidning på internet.
– Systemet med domännamn är i grunden ett hierarkiskt system. Om man tar bort det blir det svårare för användare att hitta rätt. Då kan vi komma att behöva fler sökmotorer – vilket gör att vi hamnar helt i händerna på dem.
– Om Google då har egna toppdomäner så kan de stänga av oss från alla andra adresser utom sina egna. Det utgör ett hot mot internet så som vi känner det i dag.
Att internet nu förändras är ett faktum, framhåller Danny Aerts:
– Vi kommer att få ett nytt internet. Oavsett om vi vill det eller ej.
Fotnot: Vad handlar ovanstående beslut egentligen om? Läs mer här.