Svenska kvinnor yrkesarbetar för lite jämfört med männen. Så länge de fortsätter med det kommer de att få lägre lön, sämre jobb och lägre pensioner än männen.
I dag firas den internationella kvinnodagen runt om i världen. Kvinnornas kamp för jämställdhet har pågått i över 100 år i västvärlden. Och kampen har gett resultat på många sätt.
Men en stor del av det jämställdhetsarbete som återstår måste utföras av kvinnorna själva. Och där är yrkesarbetet den viktigaste nyckeln till ett mer jämställt liv.
I januari i år arbetade var tredje svensk kvinna mindre än 35 timmar i veckan medan bara en av tio män hade deltidsarbete. För ett par decennier sedan var de deltidsarbetande kvinnorna ännu fler, men de är fortfarande för många. Kvinnor har inte sämre utbildning än män, i många fall tvärtom bättre.
Trots det hamnar kvinnor mer sällan på toppositioner. Till stor del beror det på att kvinnor inte är på jobbet lika mycket som de män de bor ihop med och som är fäder till deras barn. I stället för att dela lika på yrksesarbetet och hemarbetet är mannen mer på jobbet och kvinnan oftare hemma.
Det är tufft för föräldrarna att jobba heltid när barnen är små. Men frågan är varför det oftast måste resultera i att just kvinnan går ned i arbetstid.
Att kvinnor är så mycket mindre på jobbet förföljer dem hela livet. Lönen blir lägre, möjligheten att göra karriär minskar och på ålderns höst sitter de med en pension som det knappt går att leva på.
För mig är det obegripligt att inte båda föräldrarna arbetar mindre om det känns för tungt att båda arbetar heltid.
Med den lagstiftning vi har i dag finns det inga hinder för småbarnsföräldrar att gå ned i arbetstid.
Om kvinnorna är på jobbet lika mycket som männen blir det svårare för arbetsgivarna att inte ge dem samma möjligheter till befordran och högre lön.
Och då kommer vi ett steg närmare jämställdheten.