Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Din Ekonomi

Omöjligt nå superhastigheter med 4G

4g-tekniken lovar en maxhastighet på 80 megabit per sekund. Men när DN mätte på flera platser i Stockholms innerstad låg hastigheten i praktiken på 15–20 megabit i sekunden.
4g-tekniken lovar en maxhastighet på 80 megabit per sekund. Men när DN mätte på flera platser i Stockholms innerstad låg hastigheten i praktiken på 15–20 megabit i sekunden. Foto: Alamy
Nu börjar fler mobiler klara 4g – men räkna med att det dröjer innan tekniken verkligen slår igenom. Löften om superhöga hastigheter visar sig inte hålla i verkligheten.

Eftersom så få mobiler klarar det senaste steget i mobilt bredband är det framför allt 4g-modem för datorer som drivit på utvecklingen. De fyra stora teleoperatörerna säljer abonnemang och visar upp täckningskartor som på papperet ser utmärkta ut.

Tekniken lovar en maximal hastighet upp till 80 megabit per sekund, men verkligheten är en annan. Stockholms innerstad är ett exempel, där de 80 i praktiken låg på 15–20 när DN mätte på flera platser.

Gott nog, kan man tycka, men enligt täckningskartan skulle det fyrdubbla vara möjligt.

Eftersom det skiljer rätt kraftigt i pris mellan abonnemangsalternativen är det alltså inte den teoretiska maxhastigheten man ska gå efter när man väljer abonnemang, snarare hur stor datamängd abonnemanget tillåter.

Operatörerna känner till teknikens begränsningar men talar ganska tyst om dem. Marknadsföringen går i stället ut på att nämna maxhastigheten – som ingen i praktiken kommer upp i. Granskar man beskrivningen av abonnemangen är operatörerna mer realistiska. Telenor, Telia och Tele2 anger ett intervall, ofta med en lägsta nivå på en femtedel av maxvärdet.

Operatören 3 har en brasklapp om att ”hastigheten påverkas av yttre faktorer såsom antalet användare, trafikmängd, geografisk struktur, bebyggelse och vegetation”.

Varför ska man då ha snabbare överföring? Tjänster som direkt kan dra nytta är till exempel strömmande videoöverföring i högsta kvalitet, tänk full-hd-upplösning av film som sedan trådlöst kan överföras till en tv. Onlinespel kan bli ännu mer komplexa och grafiktunga, och självklart kan företag få bättre möjlig­heter att arbeta mobilt.

Det finns också en glesbygds­aspekt. Villkoren för 4g-utbyggnad för Telenor och Tele2, som samarbetar i bolaget Net4mobility, är förknippade med att även vara en bredbandslösning för de delar av Sverige där sådan utbyggnad inte skett.

Men hos telefontillverkarna är inställningen till LTE kluven.

– Vi och flera andra försöker driva på den här utvecklingen, men vi orkar inte göra det själva, säger Peter Lindkvist, nordisk produktchef för LG.

LG har en försvarlig del av LTE-patenten och det är företagets nya telefon True HD LTE och programvaran Bredbandskollen som DN har använt för mätningarna.

Samsung har en version av sin tidigare toppmodell Galaxy SII som klarar LTE, däremot har man valt att inte lägga in tekniken i den nya S III:an.

LTE-versionen kommer bara att säljas i Sydkorea, Storbritannien och USA.

– Tekniken är för komplex, anser Andreas Norberg, produktchef på Samsung i Sverige. När vi gjorde om SII:an hade vi 80 tekniker här i ett halvår för att lösa alla problem, framför allt med frekvensbanden.

Frekvensbanden kan skilja mellan operatörerna, Telia Sonera liksom 3 använder de vanligaste Europabanden 800 MHz och 2600 MHz medan Tele2 och Telenor använder 900 och 2600 MHz. De högre frekvenserna används framför allt i tätorter och de lägre på landsbygden.