Sparformen har funnits sedan början av 90-talet i Sverige och i starten var det mest institutioner och andra stora placerare som använde den. Men sedan hände något.
- Efter börsnedgången i början på 2000-talet började spararna omvärdera begreppet risk i sina placeringar. Det var då det tog fart och sedan har det gått fort, berättar Helena Pajander, försäljningschef för strukturerade produkter på SEB.
De senaste åren har hon kunnat se hur intresset för produkten vuxit rejält bland kunderna.
I början var sparandet kopplat till någon av aktiemarknaderna. På senare år har basen blivit bredare.
- I dag används även andra tillgångar än aktier, säger Helena Pajander.
Ett exempel är råvaror där de stora prisuppgångarna de senaste åren väckt intresset bland många småsparare. Valutor är en annan tillgång som sparare kan satsa i.
Mitt emot Kungsträdgården, i centrala Stockholm, sitter Helena Pajander och hennes kolleger och kläcker nya idéer. Här lyssnar man på vad kunderna efterfrågar och vad bankens analytiker spår om marknadernas utveckling.
Att använda sig av indexobligationer i sin portfölj kan vara ett sätt att sprida riskerna, menar Helena Pajander.
- Det gäller att hitta en bra mix. Ingen bör placera allt i en enda sparprodukt eller marknad, säger hon.
Det finns flera saker att tänka på för den som vill satsa på sparformen.
- Det fins många olika varianter. Det gäller att förstå vad man köper så att man inte tror att man får en sak när man egentligen får något annat, tipsar Helena Pajander.
En annan viktig sak som hon pekar på är att produkterna har en bindningstid, ofta på tre år, men det går att lösa ut sig tidigare genom att sälja sin indexobligation.
- Det är viktigt att kontrollera att det finns en fungerande andrahandsmarknad, säger hon.
Från branschens håll framhåller man fördelen med att sparformen är säker och att spararen alltid får igen investerade pengar.
Men det har kommit kritik från flera håll mot indexobligationer. Kritikerna anser bland annat att det är svårt att se vilka avgifter kunden får betala.
- Vi skriver alltid i informationen vad vi maximalt tar ut i kostnadsuttag för produkten, svarar Helena Pajander.
Att terminologin varierar mellan olika aktörer när de beskriver sina erbjudanden gör det svårare att jämföra produkterna.
- Det skulle vara en hjälp för kunderna om terminologin blev mer likformig, säger hon.