Obligationsfonderna är räntesparandets långtradare. De går bäst i nedförsbacke när räntorna faller. För den som vill minska risken i sin portfölj är de ett alternativ.
Långa räntefonder satsar i obligationer med längre löptider än ett år och kallas därför också för obligationsfonder.
Fonderna går bäst när räntorna sjunker eftersom obligationer då stiger i värde. Det omvända kan innebära att fonderna visar minus vilket bland annat hände periodvis under förra året.
De senaste fem åren har fondtypen gett ett plus på 18,8 procent, enligt analysföretaget Morningstar. Det innebär 3,8 procent per år. De bästa förvaltarna har klarat en avkastning kring 20 procent medan de sämsta ligger på hälften.
För en tioårsperiod ser det lite bättre ut med ett plus på 53,8 procent eller 5,4 procent per år.
Det går också att spara i obligationsfonder som satsar i utländska valutor. Då måste man räkna med valutaförändringar som kan vara både en fördel och en nackdel.
Ett exempel på det negativa är fonder som satsat i obligationer noterade i dollar. Dollarn har sjunkit rejält mot kronan de senaste åren. För en svensk innebär det att värdet på fonden räknat i kronor blir mindre. Men om en utländsk valuta i stället blir mer värd mot kronan stiger fondens värde räknat i kronor.