Ingenting går upp emot färska svenska insjökräftor. Det står klart när DN:s testpanel möts kring kräftbordet.
Sämst av de tio provsmakade kräftdjuren är de dyra spanska i hink från Ullmo.
- Kräftor ska ha bra tuggmotstånd och en perfekt avvägning mellan sötma och sälta, säger Magnus Henriksson, redaktör för vinochgastronomi.se.
Det var få kräftor i DN:s omfattande kräfttest som uppfyllde de kraven. Egentligen bara två sorter: svenska insjökräftor från Vättern som ABC Seafood producerar och Icas frysta turkiska kräftor fick med beröm godkänt av panelen.
Lobsters kaukasiska hade kunnat nå topplaceringarna om det inte varit för det konstgjorda utseendet.
De resterande sju kräftsorterna fick omdömen som "besk och obehaglig" (Ullmos spanska frysta), "gummiaktig och smaklös" (Pandalus kinesiska jumbo) och "smakar någonting, men det är inte kräfta" (Ullmos kinesiska).
Två kräftsorter väckte ren ilska.
- De här smakar aceton, säger Elin Peters som är matredaktör på DN Söndag. På hennes fat ligger några exemplar av Ullmos kaukasiska bergsjökräftor.
Bottenplaceringen gick ohotat till Ullmos färska spanska i hink. Flera i panelen beskrev smaken som "fruktansvärd".
- Jag skulle bli förbannad om jag hade köpt hinken med kräftor, säger Peter Ganneby, DN-medarbetare med känsliga smaklökar.
Tidigare var det reglerat i lag vilka tider på året kräftan fick fångas i Sverige. Numer kan man köpa kräftor året om, men många håller fortfarande på traditionen att inte äta kräftor innan kräftpremiären. Över 2.500 ton kräftor importeras till Sverige varje år. Den inhemska produktionen ligger på 1.500 ton.
- Kräftskivan är väldigt viktig för svenskarna. Jag tror att kräftskivan tappar sin laddning när man kan köpa kräftor året runt, säger Berit Lyregård, matskribent på DN.
En doft av dill och kräfta sprider sig från testbordet. Sörplandet dränker alla andra ljud.
- Det borde inte vara så här svårt att ta fram riktigt goda kräftor, suckar Mats Holmberg som är redaktör för Namn och Nytt i DN och utpräglad gastronom.