Tester
Svenskt regerar på årets skivor
Publicerat 2008-08-10 06:00
Så här glad blir DN:s testpanel efter lite svensk signalspaning. Färska blågula insjökräftor föll Peter Ganneby, Elin Peters, Mats Holmberg, Berit Lyregård och Magnus Henriksson i smaken.
Tomas Ohlsson
Ingenting går upp emot färska svenska insjökräftor. Det står klart när DN:s testpanel möts kring kräftbordet. Sämst av de tio provsmakade kräftdjuren är de dyra spanska i hink från Ullmo.
Så skiljer sig kräftarterna åt
Sedan flodkräftan (Astacus astacus) drabbades av kräftpest och nästan helt försvann från svenska sjöar är den inplanterade signalkräftan den vanligaste svenska kräftan i handeln.
Arten heter Pacifastacus leniusculus på latin och känns igen på en tydlig ljus fläck vid det rörliga fingret på klorna.
Bergsjökräftorna från Turkiet och Kaukasus är av samma släkte som den ursprungliga svenska, heter på latin Astacus leptodactylus.
Röd sumpkräfta, även kallad Louisianakräfta (Procambarus clarkii), kommer från sydöstra USA men har inplanterats på många håll i världen. De kinesiska och spanska kräftor som tillhör de vanligaste – och billigaste – kräftorna i butikerna är av den arten. Kräftorna är röda redan som levande och de blir mörkröda när de kokas, skalet är hårdare än på bergsjökräftans.
Tina rätt – få ut mer av fryskräftan
För att få ut det bästa av de frysta kräftorna ska du tina dem långsamt. Mellan ett och tre dygn i kylskåp rekommenderas.
Någon tillverkare säger en natt i rumstemperatur och sedan i kylen tills de ska ätas.
Ofta har man bråttom, en nödlösning är att tina i obruten plastlåda i kallt vatten i tre timmar. Mikron är inget bra alternativ.
En del tillverkare avråder från att koka nytt spad till kräftorna. Men alla spad är inte goda. Vill du ge mer dillsmak åt skaldjuren med ett eget kräftspad, kolla recept på dn.se/mat.
Kräfttest 2008
Tester
- Fler tester
- Bryggare håller inte måttet
- Den mjuka vägen till god sömn
- Billiga batterier lika bra
- Toppmobil med fokus på bilder
- Dyr hushållsmixer misslyckas med juicen
- Cykelhållare håller inte
- Billig kamera den bästa
- Systemkameror är på frammarsch
- Stort test av engångsgrillar
- Vatten håller färgen
- Gå inte i däck på pumpen
- Välj rätt chips - slipp onödigt fett
- Nå ända in i kaklet
- Billigast är bäst runt benen
- Få inte sladd i kabelkurvan
- Billigt kaffe är farligare
- Skäl att se upp i backen
- Billig box går lätt sönder
- Pålägget fetare än du tror
- Använd din mobil som nyckelknippa
- Lyxsängen underkänd
- Natriumnitrit till frukost
- Snöbollskrigens vinnare
- Häng på bryggboomen
- Rätt rustad för höstrusket
- Kräftor ska ha bra tuggmotstånd och en perfekt avvägning mellan sötma och sälta, säger Magnus Henriksson, redaktör för vinochgastronomi.se.
Det var få kräftor i DN:s omfattande kräfttest som uppfyllde de kraven. Egentligen bara två sorter: svenska insjökräftor från Vättern som ABC Seafood producerar och Icas frysta turkiska kräftor fick med beröm godkänt av panelen.
Lobsters kaukasiska hade kunnat nå topplaceringarna om det inte varit för det konstgjorda utseendet.
De resterande sju kräftsorterna fick omdömen som "besk och obehaglig" (Ullmos spanska frysta), "gummiaktig och smaklös" (Pandalus kinesiska jumbo) och "smakar någonting, men det är inte kräfta" (Ullmos kinesiska).
Två kräftsorter väckte ren ilska.
- De här smakar aceton, säger Elin Peters som är matredaktör på DN Söndag. På hennes fat ligger några exemplar av Ullmos kaukasiska bergsjökräftor.
Bottenplaceringen gick ohotat till Ullmos färska spanska i hink. Flera i panelen beskrev smaken som "fruktansvärd".
- Jag skulle bli förbannad om jag hade köpt hinken med kräftor, säger Peter Ganneby, DN-medarbetare med känsliga smaklökar.
Tidigare var det reglerat i lag vilka tider på året kräftan fick fångas i Sverige. Numer kan man köpa kräftor året om, men många håller fortfarande på traditionen att inte äta kräftor innan kräftpremiären. Över 2.500 ton kräftor importeras till Sverige varje år. Den inhemska produktionen ligger på 1.500 ton.
- Kräftskivan är väldigt viktig för svenskarna. Jag tror att kräftskivan tappar sin laddning när man kan köpa kräftor året runt, säger Berit Lyregård, matskribent på DN.
En doft av dill och kräfta sprider sig från testbordet. Sörplandet dränker alla andra ljud.
- Det borde inte vara så här svårt att ta fram riktigt goda kräftor, suckar Mats Holmberg som är redaktör för Namn och Nytt i DN och utpräglad gastronom.
Läs mer: Bryggare håller inte måttet
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
