Sex frågor till DN motorreporter Lasse Swärd efter Spykers köp av Saab.
Vad var det som fällde avgörandet. Pengar eller något annat?
– En kombination av olika faktorer gjorde att parterna till sist kunde enas. Pengar har naturligtvis varit centralt, något som allt kretsat kring. Men en så här komplicerad affär rymmer också en mängd andra delar och vissa har varit mer svårlösta än andra.
GM avbröt ju förhandlingarna den 18 december med hänvisning att det skulle ta alldeles för lång tid att slutföra dem. Efter att Spyker återkommit med ett andra och sedan ett tredje sockrat bud har knutarna kunnat lösas upp, en efter en. Det är inte bara GM och Spyker som drivit de intensiva förhandlingarna, även regeringens representanter har varit djupt involverade i processen.
Var det oväntat?
– Nej, ett misslyckande igen hade varit en oerhörd prestigeförlust för GM, som tidigare misslyckats med att sälja sina märken Pontiac och Saturn och även haft stora svårigheter med att avyttra Hummer till Kina. Ett nej till Spyker hade också inneburit en svår politisk belastning för regeringen, särskilt som det är valår.
Är Spyker bra för Saab? Är det en tillräckligt stark ägare?
– Det kan bara framtiden utvisa. På papperet ser det ut som ett Mission Impossible, ett omöjligt uppdrag. Spyker är ett pyttelitet bolag som handbygger ett 50-tal bilar per år medan Saab i normalfallet ligger kring 120.000–130.000 bilar per år. Spyker har 135 anställda, Saab 3.400. Spyker har entusiastiska ledare med Victor Muller i spetsen, men det måste till mer än entusiasm för att vända Saab.
– Med statliga lån i ryggen och tillskott från GM och medel från försäljningen av gamla verktyg till kinesiska Baic finns tillräckligt med pengar en tid, Men Spyker har enorma utmaningar framför sig och arbetet sker i huvudsak med lånade pengar. Bilindustrin är extremt kapitalslukande. Det första Spyker måste göra är att få upp försäljningen av Saab-bilar för att få upp kassaflödet, det måste rinna in pengar i firman, inte bara strömma ut.
Har Saab förlorat något på de utdragna förhandlingarna?
– Ja, tveklöst. För varje dag som går ökar skadan i form av stigande förluster och förseningar av nödvändiga investeringar. Årstakten i fabriken är nere i 22.500 bilar. Försäljningen till företag har närapå avstannat. Detta måste brytas nu.
Har varumärket skadats eller kan det rentav ha vunnit något på processen som varit?
– Det har skadats av samma skäl som ovan. Det finns ingen del av Saab som gynnats. Varumärket har också påverkats negativt av att Saab haft en alltför långsam produktförnyelse. Utgående versionen av 9-5 är 13 år gammal. En normal livscykel är sju år. För att bli ett premiummärke krävs ständig produktutveckling och att man ligger före konkurrenterna på vissa områden.
Vad säger den starka kampen som funnits för Saabs överlevnad om bilmärket?
– Att märket trots allt som hänt har hängvina och trogna supportrar runtom i världen. Det måste ha känts som en extra tröst i dessa svåra tider för alla hårt prövade anställda i Trollhättan.