Pensionsjättarna förvaltar ett kapital som motsvarar hela börsens värde. Trots det är de anonyma, och granskas inte i samma utsträckning som andra storbolag. Direktörerna tjänar många miljoner på våra pensioner.
Det är svårt att exakt bestämma hur mycket av svenska hushålls sparande som går till pensionen, men försäkringskoncernen Folksam uppskattar det totala pensionssparandet till 3 300 miljarder kronor. Det är jämförbart med börsvärdet och nästan lika stort som Sveriges bruttonationalprodukt.
Den större delen handlar om löntagarnas tjänstepensioner, vilket nio av tio löntagare har. Försäkringsförmedlaren Söderberg & Partners uppskattar att det samlade värdet på tjänstepensionerna ligger på 2 500 miljarder kronor.
Och inkomsterna ökar. Tjänstepensionerna svarar för drygt 110 miljarder i inkomst för bolagen i fjol. Ytterligare drygt 85 miljarder kom genom privata pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar.
De företag som förvaltar våra pensioner har därför enorma förmögenheter. Alecta förvaltar 490 miljarder kronor – mer än vad Volvo och Ericsson är värda tillsammans.
Trots de enorma, och växande, summorna är flera av bolagen som förvaltar dem tämligen anonyma. Det gäller i än högre grad för deras toppchefer, som tjänar mångmiljonbelopp.
SPP:s vd Sarah McPhee fick 2010 en sammanlagd ersättning – lön, pensionsavsättningar och andra förmåner – på över åtta miljoner kronor. Men även Alectas vd Staffan Grefbäck och Folksams Anders Sundström hör till de riktigt högavlönade med ersättningar på långt över 6 miljoner kronor.
Det är i linje med vd:arna i stora, börsnoterade bolag – undantaget de allra största. Ett välkänt börsbolag som postorderfirman Clas Ohlson finns i fyra länder och har över 3 000 anställda. Bolagets vd Klas Balkow fick i fjol sammanlagt 7,1 miljoner kronor i ersättning.
Pensionsbolagen är anonyma jämfört med de stora börsbolagen eftersom de sällan utövar sin ägarmakt, trots att de är stora ägare på börsen. De sätter sig inte i styrelser, eftersom de då blir insiders och det begränsar deras handlingsfrihet när de vill köpa och sälja aktier. Därmed blir de heller inte granskade på samma sätt som andra stora bolag.
Magnus Henrekson, vd för institutet för näringslivsforskning, anser att pensionskapitalets dominans försvårar för ett långsiktigt ägande. Försäkringsbolagen och andra institutioner mäter sin framgång relativt, det vill säga genom att jämföra med hur det går mot andra institutioner.
– En kapitalist som äger ett företag försöker ju få så hög absolut avkastning som möjligt genom att bygga företaget; genom att arbeta med det långsiktigt, säger han.
– Det kan inte institutionerna göra, tillägger han.