Fler utsatta företag i riskkapitalbolagens portföljer kommer att behöva hjälp från sina banker. Och turerna kring kylskåpstillverkaren Dometic kan sätta en helt ny typ av press på bankerna – från bolagens ledningar.
Situationen för konkurshotade kylskåpstillverkaren Dometic, som DN Ekonomi har skrivit om i en rad artiklar, är inte unik. Listan på riskkapitalägda bolag med för hög skuldsättning kan göras lång (se grafik ovan). Flera av bolagen har redan brutit mot långivarnas avtal. Kan inte bolagen fullfölja avtalen så kommer bankerna att kräva mer säkerhet. Det innebär att bankerna vill att ägarna, riskkapitalbolagen, ska skjuta till mer pengar. Men ofta tvingas även bankerna att ta sin del av den ekonomiska smällen.
Genom att bankerna skriver av en del av sina lån eller byter lånen mot aktier i bolaget drar de sitt strå till stacken för att rädda bolaget undan konkurs.
Att sitta som delägare i bolag ger en möjlighet att begränsa kreditförlusterna – men det är ingen drömsits för en bank. Banken har inte och ska inte ha kunskap att driva bolaget på bästa sätt. Därför försöker bankerna oftast driva igenom en försäljning av problemföretag om inte de befintliga ägarna vill skjuta till de pengar som behövs. Lyckas inte en försäljning blir bankerna i hög grad beroende av bolagets företagsledning.
Företagets ledning är därmed en viktig pusselbit i en uppgörelse om en räddning. Företagsledning och styrelse är ofta ägare i det bolag de arbetar i. Att köpa aktier är dock inte riskfritt – vilket ledningen i kylskåpstillverkaren Dometic erfar.
Dometic riskerar att sättas i konkurs eftersom lånen är för stora och ägaren, riskkapitalbolaget BC Partners, inte vill skjuta till mer pengar. En konkurs innebär att ledningen förlorar sin investering på 40 miljoner kronor. Tar bankerna över ägandet innebär det också en förlust av alla satsade pengar.
Men det är snarare regel än undantag att ägarna, oavsett om det är bankerna, ett annat riskkapitalbolag eller tidigare ägaren, förhandlar fram ett nytt avtal för att rädda nyckelpersoner i ledningen. Men det är än så länge ovanligt att ledningen utnyttjar sin starka ställning och utövar utpressning mot ägare och banker, som i fallet Dometic.
Där hotar vd Fredrik Möller och ledningen med att lämna sina arbeten om de inte får ett guldkantat ersättningspaket värderat till 800 miljoner kronor. Fredrik Möllers agerande i egenskap av vd strider mot flera punkter i aktiebolagslagen. En vd får inte prioritera sin egen plånbok före bolagets.
Det går att ifrågasätta att Dometic ska kompensera vd och ledning för deras tidigare förlustaffärer. Det går också att ifrågasätta att Dometic dessutom ska ge dem en förmånlig möjlighet att fördubbla sitt ägande. Fredrik Möllers plånbok blir synbart tjockare på bekostnad av Dometics.
I aktiebolagslagen finns även en skrivelse om vd:s lojalitetsplikt gentemot sitt företag. Att utnyttja Dometics kris och utpressa bolagets långivare för att öka sin egen ersättning är milt sagt illojalt, både mot arbetsgivaren och mot Dometics anställda.
Förhandlingen med Dometics ledning riskerar att bli en ny standard i samband med räddningsaktioner i krisbolag.
Trycket på kompensation kommer att öka från andra företagsledningar. Varför ska en ledning nöja sig med små smulor när det genom hot går att förhandla om avtal som kan ge ekonomiskt oberoende?
Dometicledningens krav är direkt skadliga. Ledningens agerande ger inte bara fel signaler om hur aktiebolagslagen ska tolkas och vilket ansvar en vd har. Det ger också intrycket av att banker är lätta mål att utöva utpressning mot, i alla fall de som inte är beroende av opinionen i Sverige.
Men för framför allt Nordea kan bankens tydliga nej mot utpressningen stärka bankens förhandlingsposition i andra räddningsaktioner. Det är viktigt eftersom Nordea, och andra storbanker, är långivare till flera hårt skuldsatta portföljbolag som inom kort kommer att behöva hjälp.