Drömmar om evig kärlek skapar kassaklirr i Kina

Brudparen har tagit över kuststaden Beidaihe där kinesiska kommunistledare förr om åren intrigerade och höll hemliga möten i avsides villor medan de flydde värmen i Peking.
Här vid havet tre timmar öster om huvudstaden avgjordes vem av ledarna som skulle få en knuff uppåt i partihierarkin. Och under vem luckan skulle öppnas som betydde slutet på karriären.

År 2009 syns inte en skymt av limousinerna som brukade rulla in med gräddan av partitoppen. I stället vimlar det av högtidsklädda brudpar på stranden. De ömsom poserar, ömsom springer omkring i piratkopierade Foppatofflor och gympaskor. Oömma skodon är ett måste för att orka gå omkring till alla platser där bilderna ska tas.

Bröllopsfotograferingsfirmor har låtit baxa ned två vita flyglar på stranden, som vid en närmare blick mer liknar teaterrekvisita än äkta vara. En plastpalm vajar onaturligt i vinden. En röd sportbil har körts ned på stranden för att fullända inramningen.

Fotografer, från företag som gjort till lukrativ affärsidé att ta bilder av blivande brudpar, letar nya vinklar för att deras kunder ska känna att de får något speciellt. För femtusen kronor erbjuder sig företagen, som ofta är från Taiwan, att ta bilder under en dag. Dessa fotografier ska visas för gästerna under bröllopsmåltiden och bli ett minne för livet för de nygifta.

– Vi ville få bilder av oss tagna vid havet eftersom det kändes annorlunda. Annars går de flesta till en park i Peking eller upp på ett berg för att bli fotograferade, konstaterar Cai Xiaodong, som arbetar som busschaufför för utländska turister i Peking.

Han och hans fru Tang Wenwen stod på Tigerstenen, en lokal sevärdhet på stranden, under fotosessionen. De tyckte att de fick bra valuta för pengarna de lagt ned. Transport till och från Beidaihe ingick, liksom mat och övernattning.

– Det som var bra med bilderna på stranden var att vi kunde lämna våra fotspår i sanden. Samtidigt som himlen var blå och solen sken, beskriver Cai fördelarna.

Tiderna förändras och bröllopsfotona med dem, tycker Zhou Zhikang, som fotograferat brudpar i mer än 50 år. På 70- och 80-talet satt man och fru i varsin stol bredvid varandra. De bar nyskräddade, men gammaldags kläder. Och fotograf Zhou fick alltid be dem flytta närmare varandra och le. Ett klick, sedan var bilden klar.

I år syns extra många brudpar till eftersom 2009 anses vara ett lyckoår för äktenskap. Siffran ”nio” låter likadant som det kinesiska tecknet för ”för evigt”. Därför var det långa köer till myndigheterna som registrerar äktenskap natten till den nionde september.

I Kina gifter sig årligen cirka tio miljoner par (cirka 1,5 miljoner par skiljer sig), men 2009 väntas antalet bröllop öka med 50 procent tack vare det goda omen som lyssnas in i årtalet. Tillsammans kommer, enligt de senaste beräkningarna, bröllopen i Kina i år att omsätta 300 miljarder kronor och sätta ett rejält avtryck i nationens ekonomi. Finanskrisen tycks inte ha påverkat viljan att slå på stort.

Mest spenderar brudparen i Shanghai. I genomsnitt använder de 200.000 kronor på sina bröllop. I Peking är summan 140.000. På landsbygden kan den vara en tiondel så stor eller mycket mindre än så, men nästan alltid stor i förhållande till ekonomisk förmåga.

För varje år som går väljer brudparen att krydda sina bröllop med fler västerländska traditioner. Ofta hyr paret en limousine som hämtar bruden i hennes hem på morgonen och kör henne till hotellet där bröllopsfesten äger rum.

Enligt kinesisk lag blir paret officiellt man och hustru den dagen de registrerar sig. Senare ceremonier och den efterföljande bröllopsfesten är bara sätt att fira tilldragelsen. Ett par hundra gäster kan vara bjudna till lunchen, för det rör sig ofta om en lunch. I Peking bjuds bara till bröllopsmiddag om brud eller brudgum varit gifta tidigare.

Bruden bär först inköpt västerländsk vit brudklänning och byter senare till traditionell röd kinesisk qipao. Mannen bär mörk kostym.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut