SJ

Drömmen om marknaden drev SJ till ruinens brant

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Drömmen om marknaden drev SJ till ruinens brant

SJ har gått från affärsverk med enväldig generaldirektör till en uppsjö av bolag med dyra vd-ar. Detta är historien om hur bolagiseringen av SJ misslyckades.

SJ har gått från affärsverk med enväldig generaldirektör till en uppsjö av bolag med dyra vd-ar. Detta är historien om hur bolagiseringen av SJ misslyckades.

Någon månad in i 1998 lämnade Stig Larsson Statens järnvägar. Han var Mr SJ, hade varit det i ett decennium, den siste store ledaren.

Under hans tid tycks SJ ha blommat ut, förvandlats från ett mossigt, eftersatt järnvägsföretag med stationer som enligt en av hans medarbetare "såg ut som Kosovo efter kriget", till ett modernt, effektivt företag. Larsson var medial, hade en stor pr-avdelning med 15 medarbetare. "100 punkter på tre år" och andra kampanjer gav SJ en ny fräsch image.
- Med Stig Larsson följde alla influenser från 80-talets näringsliv. Man var så okritisk och trodde det var metoden för affärsmässighet och lönsamhet, säger en person som i många år jobbat nära ledningen i SJ.

Annons:

Det var början av 1998 och Stig Larssons efterträdare fanns redan på plats, handplockad även han från näringslivet: Daniel Johannesson, med tio år som vd på Kinnevik. Johannesson beskrivs som en "balansräknings-Elvis", fenomenal med siffror, mindre kunnig om transport-verksamhet, ja inte ens särskilt intresserad.

Han hade redan sett igenom luftslottet som Larsson byggt upp: SJ vittrade sönder underifrån.

I tio år har Larsson sålt ut tillgångar för åtta miljarder, bland annat företagen Swebus och ASG, men också fastigheter, hotellverksamhet - och tåg. Dessutom såldes alla lok, vagnar och X2000-tåg genom avancerade sell-leaseback affärer med amerikanska företag som i sin tur skatteplanerade med tillgångarna.
- Jag hade fått tydliga order från departementet att finansiera upprustningen av järnvägen genom att sälja egna tillgångar, säger Larsson.

Det var också under hans tid som det första av många förlustavtal med de olika landstingen tecknades.

1998 stod två principer mot varandra: dittills hade SJ varit som ett konglomerat, en koncern med företag i de mest skiftande branscher. Fastigheter, restauranger, kasinon, rederier, hotellverksamhet, verkstäder, godstrafik och persontrafik.

Daniel Johannesson drev på den nya doktrinen: SJ måste bolagiseras. Och styckas - konglomerat var en styggelse. Det var själva förutsättningen för att han tog jobbet. Men motorn bakom SJ:s uppdelning var en man som anställdes hösten 1998 - på näringsdepartementet: Dag Detter. Detter blev chef för enheten för statligt ägande.

Där låg ett 30-tal av statens bolag med jättar som Telia, Posten och SJ. Dag Detter rekryterades från den Londonbaserade investmentfirman BZW. Som statens koncernchef fick han en position mäktigare än Wallenbergarnas toppchefer. Detter vokabulär var hämtad från aktiemarknaden. Penningflöde, corporate governance och värdebyggande.

Dag Detter ville inte bara göra småbolag av konglomeratet SJ. Han ville krossa de kedjor av mäktiga mellanchefer som år efter år saboterade nya vd-ars föresatser att stuva om i statens bolag. Han ville renodla den minsta bärande enheten inom varje verksamhet. Han ansåg att de allsmäktiga vd:arna var dinosaurier. De hade inte en rimlig chans att sätta sig in i de disparata verksamheter som statens bolag höll på med. Detter ville ha tråkiga kamrerstyper som höll sig till kärnverksamheten, skar bort kostnader år efter år och såg till att maximera vinsten i stället för att bygga imperier.

Dag Detter höll högt tempo. Under hans tid börsnoterades Telia, Vattenfall expanderade kraftigt.

Men i februari 2001 avslöjades det att Dag Detters meritförteckning innehöll tveksamheter. Detter hade i sin ansökan till departementet bland annat angett att han studerat juridik vid Stockholms universitet och att han gått reservofficerslinjen vid Sjökrigsskolan. Men i verkligheten handlade juridikstudierna om en kvällskurs vid ett studieförbund, Kursverksamheten. Officerslinjen tvingades han avsluta eftersom han inte ansågs lämplig. Dessutom fanns otydligheter kring flera andra meriter.

Under 2000 intensifierades bolagiseringsprocessen. En av de mest pådrivande var fackförbundet Seko vilket enligt flera källor övertygade Björn Rosengren.
- Man påstod att affärsverket var hämmande och hjärntvättade facket. Facket gjorde en gemensam uppvaktning hos Björn Rosengren för en bolagisering, säger en tidigare SJ-chef.

Detta bekräftas av en person nära knuten till regeringen.
- Seko var en oerhört stark pådrivare av bolagiseringen, säger han.

Sekos ordförande Janne Rudén medger att man förordade ett SJ som bolag.
- Vi anlade inte någon moteld mot den konstruktion man föreslog. Men det blev inte som vi tänkt. Vi förordade ett sammanhållet bolag. Där har vi blivit blåsta, säger han.

Förste januari 2001 var SJ historia. I stället fanns nu SJ AB. Ledningen lade ned stor kraft på att förklara att SJ numera inte betydde Statens järnvägar. SJ var ingen förkortning. Det stod bara för SJ. Visserligen slumpade det sig så att SJ AB:s aktier ägdes av staten, men de kunde lika gärna ägas av någon annan. Staten järnvägar var det gamla affärsverket förklarade Daniel Johannesson, styrelseordförande och Kjell Nillson, nu vd i det nya bolaget.

Men Kjell Nilsson hade större problem än att förklara språkliga otydligheter.

På sidan två i bolagets första årsredovisning finns en bild på Kjell Nilssson på Centralstationen. Kavajen är knäppt, han ser bister ut. Det är inte så konstigt. Kjell Nilsson var projektledare för bolagiseringen, men det blev inte som han hade tänkt. Hans tanke var att det nya SJ skulle vara en koncern med flera dotterbolag. I stället styckades företaget upp i sju olika bolag utan samband. Bland annat stationshusen, underhållet, städningen, IT och godstrafiken hamnade i egna bolag som så fort som möjligt skulle säljas till privata ägare.

SJ:s förste vd blev inte långvarig. Bakom Kjell Nilssons avgång i slutet av september 2001 låg hård konflikt om kontrollen över underhållet som hamnat i bolaget Euromaint.
- Att flytta bort underhåll ur trafikrörelsen till ett eget bolag är vansinne. Euromaint hade bara en kund, att se det som ett eget aktiebolag kan aldrig vara korrekt. Det är en integrerad del av trafikoperationerna, säger en före detta chef inom SJ.

Efter upprepade incidenter med X 2000 krävde Kjell Nilsson att delar av underhållet skulle återföras till SJ. Annars skulle han säga upp sig, något han även hotat med tidigare. Men Björn Rosengren och Dag Detter sade nej. De hade en annan dagordning.

Bråket om underhållet hade pågått redan från bolagiseringens start.

Ett syfte med att bolagisera underhållet var att få konkurrens som skulle pressa priset och öka kvaliteten. Problemet var bara att det inte fanns någon konkurrent.

Ett annat intresse som departementet hade var att de avknoppade verksamheterna skulle säljas så fort som möjligt till ett bra pris. Dag Detter ville gå ett steg längre.
- Han var en katastrof. Han ville börsnotera det hela som någon sorts idé, säger en person inom näringsdepartementet.

Konflikten mellan SJ:s intresse och de nya bolagen blev allt mer tydlig. SJ ville ha så korta avtal som möjligt med bland annat underhållet i Euromaint, allt för att kunna pressa priset.
- Attityden var hela tiden att man skulle halvera kostnaderna och frågan var ständigt "Vad får jag för halva priset?", säger Ragnar Hellstadius som då var vd för Euromaint.

Euromaint ville ha så långa och så dyra avtal som möjligt för då blev bolaget mer värt. Dag Detters linje var att värdet på de enskilda bolagen var viktigare än se till SJ:s intressen.
- Just då skulle vi säljas, man skulle putsa på fasaden och se vacker ut. Vi borde ha fått ett år på oss innan man skulle sälja, säger Ragnar Hellstadius.

Oenigheterna blev så starka att Kjell Nillson och Ragnar Hellstadius till och med bråkade högljutt på ett möte på näringsdepartementet inför ägarna. Senare tvingades de båda sluta. Någon försäljning av Euromaint har ännu inte blivit av. Däremot har man till slut lyckats göra sig av med städningen och dataenheten.

I dag är SJ ett anorektiskt bolag utan egna tillgångar. Fastigheterna, underhållet, städningen, dataenheten är borta. Inte ens tågen och vagnarna äger man själva. De har sålts till amerikanska bolag i ett avancerade skatteupplägg där miljardräkningen kommer inom några år.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

ishalka500
Foto:TT

 Temperaturen faller när det klarnar. Våta vägbanor kan frysa snabbt. 12  1 tweets  11 rekommendationer  0 rekommendationer

ferguson144
Foto:Reuters

 Familjen ska ha underrättats. Ferguson håller andan i väntan på att beslutet ska offentliggöras.

 På Centralbron. Lokföraren larmade men trafiken stoppades inte, enligt SVT:s granskning.

centralbron144
Foto:TT
Annons:

 Uppgifter i Aftonbladet. Elvaårige Johan Asplund försvann för 34 år sedan. 8  4 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

 President i blåsväder. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har retat upp landets feminister. 47  5 tweets  42 rekommendationer  0 rekommendationer

erdogan144
Foto:AFP
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: