När detta läses har bokbranschens årliga fyra dagar långa personalfest just rullat i gång med ett vrål i Göteborg.

Jag säger personalfest eftersom det som sker där är kommersiellt  ointressant, ohälsosamt, men spännande, omoraliskt och helt oundgängligt för den som vill vara kvar i branschen. En personalfest!

Är det ett avskedsparty? Bokhandlarna dör likt sista dagars dinosaurier, klämda mellan internetbokhandlare, stormarknaders pallsatsningar och en snålare publik.

De storsäljande författarna säljer mer och mer och de mindre säljande författarna, så kallade midlist och nedåt går en anorektisk tillvaro till mötes.

Och detta redan innan e-boken slår ihjäl allting, eftersom de illegala nedladdningarna av böcker inte på samma sätt som i skivindustrin kan kompenseras med fler världsturnéer, försäljning av Mankellmascara, Läckberg-luvor och snärtiga Jan Guillou-bälten.

Fel! Under de här elefanttrenderna ser jag (och många DN-läsare med mig) en helt motsatt utveckling: den tillgängliga nya produktionstekniken, print-on-demandpressarna, de alltjämt demokratiska marknadsföringsmedlen i form av sociala medier i alla dess former, nyfikenheten bland branschbedömare utanför de stora kultursidorna och den spirande kreativiteten gör en helt ny livsform väl så lämpad för överlevnad: mikroförläggaren.

Mikroförläggaren behöver inte sälja tjugotusen exemplar av varje bok för att förlaget skall gå runt. Han, eller allt oftare hon, känner sin marknadsnisch, bygger ständigt ut den med nya kontakter, ny smart marknadsföring – i det lilla, snåla, formatet – och lever alldeles utmärkt på de få, men väl genomtänkta  titlarna.

 Mikroförläggaren får sällskap av mikroförfattare med klar bild av sin läsare, dito boklådor, internetbokklubbar och andra distributionskanaler som på samma inspirerade sätt blir dominerande på mycket små, väldefinierade marknader. En revansch för kreativiteten.

Överlever alla? Ingalunda! De som med en av näringslivets floskler ”fastnar i mellanskiktet” kommer att rensas ut; de är inte tillräckligt stora för att attrahera författargiganterna, men inte heller tillräckligt små för att kunna dansa med de dextrösa mikroorganismerna: Halvstora oinspirerade boklådor, halvstora icke-kreativa förlag som förlitar sig på decenniegamla dåsiga marknadsplaner och författare som passerat bäst-före-datum med en ljudvallsbang för länge sedan.

 Men först: en rejäl personalfest, det är branschen väl värd.