Värst är det i privat pensionssparande. Där går i vissa fall mer än hälften av kapitalet till banker, försäkringsbolag och skatt. Det visar beräkningar som DN gjort.

Pensionspyramiden har nog de flesta svenskar hört talas om vid det här laget. DN har i stället tagit fram en ”avgiftspyramid” som visar kostnaderna i de tre olika delarna av pensionssystemet där spararna själv väljer hur pengarna ska placeras (se nästa uppslag).

Beräkningarna visar att de flesta måste räkna med att omkring 20 procent av pensionskapitalet bränns av i avgifter, skatter och utebliven ränta. Inte i något av de fall DN gått igenom understiger summan en halv miljon kronor.

Så är det trots att stora upphandlingar inom tjänstepensioner tvingat många pensionsbolag att sänka sina avgifter, och trots att de pensionsbolag som vill ha sina fonder med i PPM har behövt sänka sina avgifter.

Det handlar dels om kapitalförvaltningskostnader som går till försäkringsbolag och fondbolag, dels om valcentralernas administrationsavgifter. Valcentralen Fora – som har hand om tjänstepensionerna för privatanställda arbetare inom Saf-LO:s kollektivavtal – har i år höjt avgiften till 1,5 procent av de årliga inbetalda beloppen, premierna. För de privatanställda tjänstemännen har avgiften i stället sänkts och är nu 1 procent.

Framför allt är det avgifterna inom fondsparandet som kan vara avgörande för pensionens storlek. En fond som kostar 0,4 procent i avgifter i stället för 1 procent ger spararen 240.000 kronor mer i pension för en 25-åring med 25.000 kronor i ingångslön. Fonderna som jämförts är likvärdiga. Även om skillnaden ser liten ut slår utebliven ränta på ränta hårt mot sparandet på lång sikt.

I gårdagens tidning beskrev DN systemskiftet från förmånsbaserad pension till premiebestämd pension. En post som tillkommit i och med systemskiftet är att spararna också betalar en avkastningsskatt under spartiden. Även om spararen väljer fonder med låga avgifter kan skatt och utebliven ränta summera till hundratusentals kronor.

Ingen förvaltning är gratis. Den stora frågan är om avgifterna är rimliga, och om spararna får valuta för pengarna. Som DN visade i gårdagens tidning finns det exempel från USA där kostnaderna för förvaltningen uppgår till en bråkdel av de avgifter som finns i det svenska pensionssystemet.

Värst drabbade av höga avgifter är de som jobbar för en arbetsgivare som anlitar försäkringsförmedlare i stället för att ha kollektivavtalade tjänstepensioner.

– Det är avgifter för försäkringen, till förmedlaren, för flytt av kapitalet och så vidare, säger Per H Börjeson, vd för fondbolaget Spiltan och som gjort sig känd som en kritiker av pensionssparande.

Inom det privata pensionssparandet – toppen på pyramiden – är kostnadsläget också mycket högt. Där betalar man vanligen en fast årlig avgift på ett par hundralappar plus två förvaltningsavgifter på kapitalet; en som går till banken och en till fondförvaltaren. Ofta lanseras pensionsförsäkringen som ett ”enkelt pensionssparande” och innehåller garanterade belopp, vilket gör att avgifterna blir höga.

Det är ett pensionssparande som Per H Börjeson avråder från.

– Jag tycker att man i stället ska se till att maximera sin premiepension och tjänstepension och kanske spara pengar i bostaden, säger han.

Beräkningarna för privat pensionssparande som DN och pensionsbolaget Alecta gjort visar att avbränningarna på ett totalt beräknat kapital på 1,6 miljoner kronor, om man sparar 1 000 kronor per månad, kan bli hela 800 000 kronor i avgifter, uteblivna räntor och skatt.