Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

Envis svensk blev för mycket för ryska Avtovaz

Bo Andersson drev på Avtovaz under två år. Sedan sade ägarna ifrån.
Bo Andersson drev på Avtovaz under två år. Sedan sade ägarna ifrån. Foto: Maja Suslin / TT

Var Bo Andersson en alltför tuff vd för Avtovaz, en effektiv svensk i ett ryskt företag som verkar i ett system där planekonomi kombineras med marknadsekonomi? Engelskspråkiga Moscow Times tecknade häromdagen bilden av en Andersson som vägrade godta ineffektivitet och bristande kvalitet hos den ryska biljätten.

För en dryg vecka sedan fick 60-årige Andersson sparken, efter att under två år envist ha vänt upp och ner på tingens ordning i ett företag som en gång kom till i ett stort samarbetsprojekt mellan den sovjetiska staten och italienska Fiat.

Majoritetsägare i Avtovazkoncernen är numer Alliance Rostec Auto BV, som äger 74,5 procent av bolaget genom ett samarbete mellan franskjapanska alliansen Renault-Nissan och statligt ägda ryska koncernen Rostec. Det var dess styrelse som i förra veckan kom fram till att man fått nog av Bo Andersson.

På tisdagen presenterades efterträdaren, fransmannen Nicolas Maure, 55 år och trogen Renault sedan 15 år tillbaka, rapporterar nyhetsbyrån Reuters. Hur han ska ta sig an jätteföretaget som i den ekonomiska krisens Ryssland för närvarande går klart knackigt, återstår att se.

Hur Bo Andersson agerade är väldokumenterat. Moscow Times skriver att Andersson, en gång major i svenska försvaret, inledde sin arbetsdag klockan 06.30 på morgonen. Inte välsett.

Han tog blixtsnabba beslut och krävde att de skulle verkställas omgående.

Medarbetare som inte höll måttet såg Andersson till att ”hantera” skyndsamt.

Under åren som vd han hann med att sparka två vice vd:ar och 24 av Avtovaz högre befattningshavare.

Det var nypor som verksamma inom ryska företagsamhet inte var vana vid. Och nu är det Andersson själv som får gå, skriver Moscow Times.

Företaget går dåligt, på en krympande hemmamarknad och under oket av en devalverad rubel. Lägg till det dålig kvalitet och effektivitetsproblem.

Anderssons åtgärder för att höja kvaliteten kunde handla om att låta undermåliga leveranser gå tillbaka till underleverantörer, med en åthutning om att leverera kvalitet innan någon faktura betalas.

En rad andra åtgärder av liknande karaktär gjorde svensken till slut omöjlig i Avtovazkulturen. Då hjälpte det föga att han hade gjort det omöjliga som chef för Gaz, Rysslands största tillverkare av lastbilar och bussar.

Där kastade Bo Andersson ut föråldrad produktionsteknik och installerade moderna sammansättningslinjer i stället. Varför hade ingen gjort det tidigare?

Dessförinnan hade svensken många framgångsrika år på skilda chefsbefattningar inom amerikanska GM-koncernen, och innan dess på Saab Automobile, där han blev inköpschef 1990 innan han togs över Atlanten till GM-högkvarteret i Detroit 1993.