Elisabeth Gerle är professor i etik och forskar vid Svenska kyrkans Raoul Wallenbergsinstitut.
- Det handlar om girighet och växande klyftor i samhället, säger hon.
Varför de vidlyftiga bonusarna blivit möjliga beror främst på att det är en liten krets som fattat beslut om dem.
- De har tappat kontakten med övriga samhället och det är inte så konstigt eftersom vi alltmer rör oss i mindre grupper. Det mer jämställda samhället som präglade 50- och 60-talet har förbytts mot skol- och bostadssegregation. Det präglar också näringslivet, säger Elisabeth Gerle.

Skillnaden nu är att företag inom fordonsindustrin och banksfären är i behov av hjälp från samhället.
- Jag tror faktiskt att ilskan är ett snäpp värre nu än tidigare. Samtidigt som vi ser att människor varslas räcker det inte att man får lön på sju eller nio miljoner, säger Gerle.

Bonussystemens effektivitet har lite stöd i forskningen, säger etikprofessorn vid Handelshögskolan i Stockholm, Hans de Geer.
- Det man har sett är att systemen i vissa fall haft en negativ effekt på utvecklingen för företagen, men någon positiv inverkan finns inte, säger han.

Hans de Geer tycker att det vore bättre om näringslivstopparna har vanliga löner som de flesta andra på arbetsmarknaden.
- Bonusar behövs kanske för vissa enstaka personer med nyckelkompetens, men det rör inte vd:ar och andra i toppen av företagen, säger han.

Precis som Elisabeth Gerle anser Hans de Geer att näringslivstopparnas bonusar hotar värdegrunden i samhället.
- Jag tror inte att beslutsfattare i näringslivet vill ha ett samhällssystem med stora klyftor som i Sydamerika, där motsättningarna är stora och åsiktsskillnaderna djupa, säger han.

Hur ska ett nytt system se ut?
- De insatser som görs måste vara mätbara. Dagens problem är att man mäter fel saker och konjunkturen spelar avgörande roll för hur bonusen blir, säger Hans de Geer.