Femtio européer och femtio kineser inleder en tio månader lång studietid genom att försöka förstå sig på varandra och lära samarbete.
I gruppen ingår fyra svenskar som valts ut bland de sökande. De har på olika sätt erfarenhet av att ha arbetat med kineser, i Kina eller från Sverige.
En förutsättning är att de sökande inte ska kunna särskilt mycket av det kinesiska språket. Sju månader ska anslås åt språkstudier under tiden i Kina, som avslutas med en tre månader lång praktik i ett företag.
Studierna och uppehället betalas av EU, som även ger deltagarna mellan 26 och 40 år ett uppehållsbidrag på tusen euro i månaden.
Michael Tunbjer från Kristianstad skrev tidigare en uppsats för Ikea om dess logistikkedja och hamnade på Ikea i Shanghai. Sedan dess har han haft olika arbeten med anknytning till Kina.
– Nu ska jag lära mig kinesiska och ser programmet som en dörröppnare. Här träffar jag många kineser, lär mig om Kina och skaffar mig ett nätverk av andra européer som handlar med Kina, säger han.
Redan innan utbildningen började hade han erfarenhet av att vara chef i ett internationellt företag med anställda kineser.
– Kineser är ofta mer indirekta än vi. Därför måste jag vara tydligare än vanligt och söka omedelbar feedback, säger Michael Tunbjer, som säger att han körde med en svensk ledarstil i början.
– Jag var vänlig och ville att de anställda också skulle vara med och bestämma. Men de ville ha mer och mer att säga till om, och det underminerade min ställning som chef. Så man måste vara mer auktoritär för att det ska fungera, sammanfattar han.
Det är Jo Fleischer, chef för utbytes- och träningsprogrammet mellan EU och Kina, som skapat övningarna som till en början ska ge en förståelse för olikheterna mellan européerna och kineserna.
Jo Fleischer vet hur annorlunda tankegångarna ibland går bland kineser och européer när de ska samarbeta i grupper.
Som när det gäller att bygga ett så högt torn som möjligt under givna förutsättningar och samarbetet ibland helt skurit sig. Gruppen har delats i två delar, en med kineser och en med européer, och uppgiften har förblivit olöst.
– Detta visade dem att de måste samarbeta för att förstå varandra och kunna komma framåt. Vad övningarna syftar till är att bygga tillit, förklarar Jo Fleischer.
Anna Nilsson från Kalmar är ”vicekorpral” i sin grupp, som leds av en kines. Innan hon kom till Peking hade hon läst tio timmar kinesiska ihop med en kines som hade kopplat upp sig på internet från Israel.
Lina Törnquist från Blekinge, som forskat i Kina och siktar in sig på området med förnyelsebar energi i framtiden, hoppas kunna läsa artiklar om ekonomi på kinesiska efter utbildningen.
Lars Arnesson, den fjärde svensken, vill arbeta med industridesign. När tiden är mogen och Kina accepterar designrättigheter räknar han med att vara med i konkurrensen.