En svensk regeringskälla bekräftar för TT att uppmaningen till Internationella valutafonden, IMF, att utreda ”en global finansiell transaktionsskatt” finns med i EU-toppmötets slutsatser.
– Men i substans är detta inget nytt. IMF har redan tidigare fått i uppdrag av G 20 att titta på denna möjlighet, säger källan.
I utkastet betonar EU-ledarna vikten av att ersättningssystemen i finanssektorn måste främja en ”sund och effektiv riskhantering”.
Storbritannien och Frankrike har tidigare drivit på för att någon form av straffskatt ska införas på bankbonusar mot bakgrund av att enorma summor skattemedel använts för att rädda finansiella institutioner i den ekonomiska krisen.
Den nu aktuella avgiften – eller Tobinskatten som den brukar kallas efter ekonomen James Tobin som väckte idén för drygt 30 år sedan – skulle vara ytterligare ett sätt att dämpa finansspekulation.
Beslutet är på sätt och vis en logisk följd av en rad åtgärder som varit på bordet under olika toppmöten. En del bedömare med historiskt perspektiv höjer säkert ändå på ögonbrynen.
För ganska precis åtta år sedan, under den belgiska ordförandeperioden hösten 2001, fannsTobinskatten på dagordningen för ett EU-toppmöte första gången. Men då var bakgrunden och skälen delvis andra. Den så kallade antiglobaliseringsrörelsen, kritisk mot världens ökande frihandel, växte fram åren kring millennieskiftet och fick till en början stor uppmärksamhet.
En kärnorganisation i rörelsen var Attac, som har som enda uttryckligt mål att arbeta för en Tobinskatt. Men skatten skulle främst användas till att föra över resurser från rika länder till fattiga.
De flesta ledande EU-politiker, framför allt britterna, hade inte velat ta i frågan om Tobinskatt med tång. Men den nya globaliseringskritiska agendan påverkade dagordningen. Ett finansministermöte i Liège och ett toppmöte i Bryssel ramades in av stora demonstrationer, och Attacaktivister höll presskonferenser där de krävde Tobinskatt. Frågan blev till slut ”rumsren”.
– Själva tanken med en Tobinskatt, att minska oro och spekulationer, är sympatisk, sade exempelvis finansminister Bosse Ringholm.
Han var dock skeptisk till att införa nya skatter:
– Ibland tror man att en skatt löser alla problem.
Till slut lovade EU-ledarna att i alla fall granska frågan. Den utredning som EU-kommissionen sedan gjorde, där Tobinskatten fanns med, fick en inriktning som mer liknade det man nu kommit överens om.
Den handlade inte bara om globaliseringens effekter på välståndsfördelningen i världen. Där fanns också en del om hur det finansiella systemet skulle kunna bli stabilare, spekulationer begränsas och ekonomiska härdsmältor förebyggas. Fonden på den tiden var Asienkrisen och IT-kraschen.