När EU-ledarna bänkar sig för lunch i det 100 år gamla Bibliothèque Solvay kommer Jean Claude Trichet, chef för Europeiska Centralbanken (ECB), att ansluta.

En aptitlig lösning måste hittas som inte bara räddar Grekland, utan också stoppar frossan att nå andra euroländer med djupa ekonomiska problem, de som brittiska tidningar döpt till PIIGS-länderna – Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien.

Sällan har väl ett EU-toppmöte kommit så lägligt.

Det informella mötet har visserligen varit inplanerat i månader och skulle ägnas åt framåtsyftande diskussioner om hur EU ska bli mer konkurrenskraftigt de närmaste tio åren.

Nu blir det betydligt mer akuta problem som EU-ledarna måste lösa.

Hela onsdagen pågick febril aktivitet i EU:s huvudstäder för att hitta en lösning som både kan lugna finansmarknaderna och hjälpa Grekland.

De sexton euroländernas finansministrar hade telefonkonferens och Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy hade krissamtal.

Enligt uppgifter som läckt ut ska Tyskland och Frankrike vara beredda att ge politiskt stöd till Grekland och även EU-toppmötet väntas ställa upp enat bakom grekerna. Men en konkret räddningsplan är inte att vänta.

En sådan är heller inte så lätt att arbeta fram. Euroländerna tillåts inte att gå in och betala ett annat eurolands skulder.

Den regeln fick Tyskland inskriven när eurosamarbetet skapades, eftersom det ofta är Tyskland som får öppna plånboken i EU-sammanhang.

Ett euroland kan inte heller få hjälp av de EU-fonder som använts för att rädda Lettlands, Ungerns och Rumäniens skakiga ekonomier.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg tycker att Internationella valutafonden (IMF) skulle kunna kopplas in, men det verkar vara politiskt omöjligt för euroländerna.

Att behöva be IMF om hjälp ses som höjden av förnedring, eftersom den officiella bilden är att euron är en succé som borgar för stabilitet.